Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 11. Kvillinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Norrköpings kontrakt.
_1847, var lika fördelaktigt: ’Huru mången dugande samhällsmed-
lem inom olika sferer ärar icke i den omutligt rättvise och allvar-
samme men dock så gode gymnasierektorn te. sin yra ungdoms allra
bäste vän — den som verkligen räddade honom, så att han blef till en
tuktad och duglig samhällsnyttig människa’, och en af Linnarsson åbe-
ropad lärjunge betygar: ’Såsom rektor var lian utan tvifvel en af de
allra dugligaste, allvarligaste och redbaraste, som det gamla Linköpings
gymnasium haft, omutligt sträng, men lika omutligt rättvis, föremål
för stor respekt, ja, fruktan, men ingalunda för hat å ungdomens sida,
därför att han i allt sitt handlande mot ungdomen leddes af en upp-
riktig välvilja för densamma.’
För att karaktärisera te. som konsistorieledamot vilja vi ock lämna
ordet åt ett par omdömesgilla präster från de bägge stift, i hvilkas
konsistorier han verkade. Doktor Stenhanunar yttrar därom: ’Huru
mången präst inom Linköpings stift minnes ej ined obetingad vörd-
nad den omutlige kapitelsledamoten, hvars ord förmådde så ganska
mycket, men aldrig något emot sanningen och rättfärdigheten.’ Hans
minnestalare i Skara stift och hans efterträdare i domprostämbetet
X. J. Linnarsson, hvilken såsom förut kyrkoherde i Falköping lärde
känna honom såsom kapitelsledamot i Skara, yttrar, att det af den
förre fällda vitsordet ’må väl erkännas i väsentlig mån gälla iifven
med afseende på hans verksamhet som medlem af Skara domkapitel.’
I egenskap af pastor bar han ett varmt hjärta för sina försam-
lingsbor» andliga behof. Särskildt för de fattiga och barnen lågade
hans nit. Till fattiggården vid Skara vandrade han ofta om sönda-
garna för att bereda de där intagna hjonen en andaktsstund. Före-
målet för lians kanske varmaste intresse voro församlingens barn. För
en del af de mest vanlottade bland dessa iordningställdes ett barnhem
under hans ledning, och till hjälp åt de lärare och lärarinnor, som
åtagit sig att undervisa i församlingens söndagsskolor, genomgick han
en tid med dem de texter, som de sedan skulle utlägga för barnen. Sin
starka viljekraft satte han in för att utveckla och höja folkskoleväsen-
det i Skara och lyckades därför ock i sin sträfvan. Han var en flitig
åhörare i folkskolan, uppmuntrade, då han därtill fann skäl, och rät-
tade brister, när han märkte sådana. Med allvar ingrep han mot vårds-
lösa föräldrar, när deras barn försummade sin skolgång.
Som predikant var S. något torr, och en viss svaghet i rösten bi-
drog att minska intrycket af föredraget, som var mera undervisande
än väckande.”
Han var statsrevisor 1853; riksdagsfullmäktig för Linköpings stift
1853, 1856, 1859 och 1862 samt för Skara stift 1865 och ledamot åf
kyrkomötena 1868, 1873 och 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
