Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 11. Kvillinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvillinge pastorat. 297
"’Såsom riksdagsfullmäktig ocli kyrkomötesombud yttrade sig S.
med förkärlek i de ämnen, som särskildt lågo lionom om hjärtat; i
riksdagen i nykterhets- och fattigvårdsfrågor och i sådana, som an-
gingo undervisning och folkskola; i kyrkomötet torde dock intresset
varit mera allsidigt; särskildt tilldrog sig katekesfrågan hans intresse.
Hans inlägg i diskussionen vägde tungt, ehuru de saknade vältalig-
hetens betagande makt, men det kanske något torra föredraget bar
stämpel af vederhäftighet, dess tankar voro kärnfulla, och en bindande
logisk skärpa utmärkte hans slutledningar, hvarför det ej var så lätt
att kullslå hans bevisföring.
I kyrkligt afseende räknades han som lågkyrklig och var gan-
ska vidhjärtad och fördragsam. Åt Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
räckte han med glädje handen.
I politiskt afseende var han själfständig, höll ej på det gamla, när
lian ej fann det motsvara tidens kraf, men han var ej villig att offra
det gamla, som han ännu fann godt och brukbart. Han gick och gällde
som mera liberal än konservativ.
För allmänna frågor hyste S. lifligt intresse, hvilket han visade
bland annat genom att deltaga i det offentliga meningsutbytet om dem.
Fann lian i dagspressen beträffande någon fråga, som mera fängslat
hans uppmärksamhet, omdömen uttalade, hvilka han ogillade, var han
ofta snart redo att gripa till pennan för att gendrifva dessa eller för
att utreda ämnet från den synpunkt, som han ansåg vara den rätta.
Särskildt voro fattigvårds- och nykterhetsfrågor föremål för lians in-
tresse. Själf var lian en afgjord nykterhetsvän alltifrån den tid nykter-
hetsföreningar som först bildades i landet, och hans ståndpunkt i denna
fråga var och förblef i hufvudsak den, som nykterlietskämparne då för
fäktade.
De religiösa rörelserna, som omkring medlet af 1800-talet fram-
trädde, mötte han med förståelse och sympati. Hans klara omdöme
insåg dock det osunda, som ofta inblandade sig däri, hvarför han ock
i en liten skrift manade vårt folk att pröfva andarna, om de voro af
Gudi. Själf tog han intryck af det goda i dem och mognade alltmer
till en fullödig kristlig personlighet.”
Såsom bevis på hans stora duglighet må tilläggas, att han af dåv.
statsrådet Silfverstolpe tillkallades att med råd och upplysningar bi-
träda vid uppgörande af förslag till läroverkens förbättrade organi-
sation 1847; att han var ledamot i kommittén för uppgörande af för-
slag till pensionsinrättning för ecklesiastikstatens änkor och barn,
flera gånger inom Linköpings stift 1843—1859, äfvensom under riks-
dagen 1863 och i fråga om dylig inrättning för hela riket 1872 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
