Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 3. Häradshammars pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 Vikbolands Icontralct.
ingen möda eller ansträngning. Det var en lust att se honom, då han
klättrade i bergen för att söka lafvar, eller då lian på sina exkursioner
med sin Mf fångade insekter. Åt livila och maklighet ville han så mrc.
ket mindre öfverlämna sig, enär han trodde, att krafterna skulle sjunka
om de ej köllos i öfning. Han var en aktningsvärd representant af det
gamla svenska sinnelaget, som härdat sig till själfsändighet genom
oafbruten flit, tålamod och förnöjsamhet. Och denna hans själfstän-
dighet uppenbarade sig äfven i småsaker. Han ville t. ex. ej ens tillåta
att inan hjälpte honom med att påtaga rocken.
Genom sitt ovanligt måttliga lefnadssätt och genom sitt älsklings-
studium, som förskaffade honom mycken rörelse ,i fria luften, hade lian
i stoit sedt ännu på äldre dagar bibehållit en god hälsa och mvcker
kroppskraft. Äfven på det sista var han ännu så stark, att han blott
få timmar före sin död kunde gå på golfvet i sin kammare. Ett under-
lifslidande hade på de sista lefnadsåren besvärat honom, och det till
tog på hösten af hans sista lefnadsår, livarjämte äfven andra sjukdo-
mar tillstötte. Emedan åldringen kände, att lian snart skulle sluta
sina dagar, ämnade han ej söka läkare. Barnen läto emellertid till-
kalla läkare, som dock ej kunde åstadkomma någon lindring i de häf-
tiga plågorna. Med sin vanliga spänstighet kämpade han emot sina
plågor och blott några få timmar kvilade han i sängen. Då läkaren
bad honom, att han ej skulle vara ängslig eller ledsen, svarade han:
•lag är icke rädd; tro inte, att jag är rädd! Jag har min tro för mig,
att, när jag faller, iså faller jag i den eviga barmhärtighetens händer.’
Svår var i början dödskampen, men den mildrades så småningom, och
en fridfull sömn inträdde, under hvilken lians ande stilla flydde ur sin
förgängliga boning.”
Fr. tr. utg.: De Spiralibus Parabolicis & Hyperbolicis, Ups. 1802. De Motu
eorporum oblique descendentium, ictibus angularibus dimin-uto, ibdm 1809. Expo-
rt10 eurvarum, intra quas post geminam reflexionem ad punotum radlans conver-
titm- lumen. P. I, II, ibdm 1810. Åminnelsetal öfver Bergsrådet N. 1lablberg (vid
prästmötet i Linköping 1820). Pehr Ulric Kernells Anteckningar om en resa 1 syd-
liga Europa, Link. 1825, 4:de uppl. 1835. Lärobok i geographien, 1824, 4:de upp!
Norrk. 1835. Scliedulse criticse de Lichenibus Suecanis, Fasciculus Lichenum
Suecise Exciccatorum V et VI, spectantes 1825. Scliedulse novie criticse de Licbeni-
bus Suecanis, Fasciculus X et XIV spectantes, 1831. Mentzel, C. F., Vår tids hi-
stoiia, 1 3, öfver-s. 1827—1831. G. H. Schubert, Drag ur kyrkoherden J. Fr.
berlins letnad. öfvers. 182S. A. Neander, Historia om den Christna Kyrkans
grundläggning ocb ledning af Apostlarna. 1, Norrk. 1830; 2, Lund 1839. Försök
IS.jo. Copiomyzse Scandinavise recognitae et dispositsé (i Vetenskaps-Akademiens
handlingar 1843). Om Gotlands Laf-Vegetation (i dito 1846). In doctmam de
Novissimis a saeris N. T. scriptorlbus traditam Prolegomena (Diss. synod.). Linc.
8o3. Copromyzae Scandinavise recognitse et disposiit» (i Vetenskaiis-Akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
