Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 6. Kuddby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuddby pastorat. 745
livad tårarna i ditt öga? Säkert äro de tacksamma offer, dem du, som
en krams af perlor, lägger med på din förstummade väns ock lärares
graf. — Mins du detta milda blåa öga, som sökte ingång i allas hjer-
tan, för att forska, vinna ocli förbättra dem? Hörde du denna ljufva,
faderliga, kalft sorgliga röst, kvarmed kan bad dig bevara din själ?
_ Såg öu den förebedjande tår kan fällde vid talet om den lastfulles
villor, fasor och dom, men huru kams öga ljusnade, ock en helt annan
tår blänkte mot den himmel, som deri speglade sig, då kan träffade eller
målade en Guds ock dygdens vän! — Du barn! du unga menniska! på-
minn dig ofta, ock förgät aldrig kura ömt kan bad dig berga ditt kjerta
undan tidekvarfv-et-s smittor ocli stormar. Betänk, mogna menniska!
kura vist kan lärde dig, ock lärde med exempel, att bruka denna verl-
den med minne af den kommandes ansvar: — Stanna du gamle! ocli
kvila dig ofta vid din lärares mull, ock luta dig som en cypress öfver
griften, och glöm icke huru kan, i ålderdomens grannskap, stod en ta-
lande, en rörande bild af sann gudfruktan och ostördt lugn , utan nå-
got på sitt samvete, som kunde honom gnaga för alla hans lifsdagar;
och huru troget kan predikade sanningens, korsets och nådens lära till
ljus, till bättring, till helgelse ocli evinnerligt lif, för -sin ock andras
själar. Men — skulle — kvad som dock ej skall kända — lättsinnet
kunna blifva så stort, och känslan så afkyld, att bilden utplånas, ock
rösten glömmes, sedan den tystnat, och kjertat, sedan det brustit, sa
skola -dock — sjelfva stenarna tala, ock säga en ef-terverld kv-ad den
bortgångne var. — Med sin ljusa redighet, med sin ledande verksamhet
blef det honom biträdd af den allmänna viljan och den hedrande enig-
heten, en ökad ära, att inom ett tiotal af år, kland de många lefvand-e.
skapa flera äfv-em stumma men dyrbara vittnen af sin rastlösa nitälskan
för denna församlings heder ock gagn. Så kafva under hans korta tid
upprest sig en täck skydd-sboning för den åldriga, magtlösa fattigdo-
men, ock -det prydliga sädesmagazin, der hungersnöden motser -sin till-
flygt, ock -som bägge pryda helgedomens grannskap. Ock helgedomen
sjelf, detta nya, ljusa, härliga Herrans tempel, upfördt ock fullbordadt
under hans öga, med förvånande fart, — huru ännu mera göra lians
minne frejdadt! — När byggdes -detta prydliga rum för Guds ärat frå-
gar främlingen, soin förbitågar, ock med andaktens känsla på denna
heliga boning fäster sin blick? -To! svarar tacksamheten, det var, nai
kan lefde, som ej beliöfde år för att kännas och älskas; det var, näi
kan bodde ibland oss, upby-ggde, gladde ock hugsvalade, kan, den gode
herden, -som, lik en engel bland fäderna, nedgjöt sig ur skyn, besökte
våra tjäll, sade oss ett varnande fadersord, som aldrig kom fåfängt till-
haka, ock gömde -sig så undan, ock slöt sig in i molnet igen. -
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
