Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 6. Kuddby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 Vikt)olands kontrakt.
På denna Predikstol, stadd i sitt embetes för honom alltid så kära
utöfning, sjuknade han svårt, och nedlade» på sin sotbädd d. 1 Maji.
–––––-redan d. 19 Junii, sedan han flera gånger förberedt sin maka
på den stora skiljsmässan, och stark af sin tro, visat henne vägen till
hugsvalelse, kallade han alla sina. tio barn, sin medhjelpare i embetet,
och barnens lärarinna, särskildt till sin sång, äfvensom flere omgif-
vande vänner; der en döende Gamaliel, vid hvars förtter de gråtande
lärjungarna sutto, att upsamla vishetens Johannisord, och ur lans
hjerta öfvergjutas med oljan af hans ömma fadersfarväl. — 0! äfven
jag ville hafva mottagit dina sista ord, oförgätlige vän! och höra dig
hviska, huru salig den är, som går öfver till det andra landet, med
Jesus vid sin sida: äfven jag hade velat böja mitt hufvud under din
välsignelse; ty så älskade jag dig; ty en sådan vän som du, har mig
tiden ingen öfrig att bjuda. — O, huru dyrbara dessa stunder, då vi
ensligt talade om lifvet och döden, och värmde oss vid samma soleld,
och fästade oss hårdare vid samme Frälsar»! — huru äfven angenäma
de timmar, då du, bekant med forntidens skönhetssinne, med en ljus
blick, med ett öfvadt öga, sang den nyares tänkare och snillen; dessa
förtroliga ögonblick, dem du vid en aftagande hörsel, häldre sökte, än
ett mera bullrande och brokigt sällskapslif, delade med mig, under för-
troliga tankevandringar på kunskapsfälten, eller i den sköna konstens
områden, eller i verldslifvets inre åskådning! — och af allt detta äger
jag qvar endast heliga minnen, och den sorgliga ära, att samla dessa
strålar som en offerkrans kring ditt sänkta hufvud, — som höjde sig
ned till dödens blund, stilla som du lefvat, lugnt som din själ, på Mid-
sommarens naturfest, klockan 9 förmiddagen, efter en så värdig, så
efterdömlig lefnad”–––––-.
Slutet lyder, som följer: ”dagen gryr öfver grafven — och inseglet
brytes — och engeln står i grafvens dörr och sjunger:
Han är ej död, han sofver blott,
Sitt hufvud har han lutat
Så stilla mot sitt örnegått
Och dagens möda slutat,
Sin sista bön lian troget bad,
Och somnade så trygg och glad.
Det clagas dock, det lider af
Tills Herren sig förklarar,
Tar andan åter som han gaf,
Och stoftet sjelf försvarar.
Den ädle! som ifrån oss gått,
Han är ej död, han sofver blott.
Amen.”
1817 31/io höll lian en Högmässo-Predikan på Jubel-Festen i Hed-
vigs kyrka. Den är tryckt i Norrköping 1880. Texten var 1 Petr. 1-25
ocli ämnet: Det uppenbarade Ordets oförgänglighet, rönt af dess w
sprung, innehåll och werkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
