Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 6. Kuddby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 Vikbolands kontrakt.
Den allra största välsignelsen lämnade lian kanske efter sig genom
sin konfirmationsundervisning. En ung kvinna, som några år efter del
tagandet däri låg på sin dödsbädd, sände honom därifrån en varm kals
ning med tack för den hjälp, hon fått att söka Gud. 1 sin ödmjukhet
sade K. vid glädjen öfver denna frukt: ”Det är för mycket, det är för
mycket.” — En yngling skref en tid efter sin konfirmation till sin g.
skade lärare: ”Guds nåd och frälsningens väg blef jag så klart under
visad om under min konfirmationstid, att jag kände, att jag hade ingen
ursäkt, om jag framhärdade i otro. Så ha också mina syskon kännt
det och talat därom.”
I Törnevalla församling hade nog Iv. sin kraftigaste tid. Ha®
hälsa hade mer och mer stärkts under vistelsen och arbetet på landet.
Han var mycket afhållen af sina församlingsbor, och de hade nog svårt
att förstå, att han ville lämna dem för att mottaga kallelsen till Kuddk
Själf såg han saken så: ”Huru skulle jag våga stå kvar här, om Herren
vill ge Törnevalla en annan, bättre herde.” Och detta var ej tomt tal.
Äfven i Kuddby fick han en rik uppgift att fylla. Om än under
hans sista år kroppslig svaghet och sjukdom hindrade honom i det Ma
utöfvandet af hans kall, särskildt hvad predikan beträffar, stod han där
dock som en andlig fader, blid och kärleksfull och kraftig i anden när
det gällde att gifva råd och ledning. Expedition, husförhör, konfirma-
tionsundervisning, skolväsendets ordnande och tillsyn skötte han med
nästan oförminskad kraft intill det sista.
Hans husförhör voro så rikt gifvande, att folket allmänt och gärna
kom till dem. Särskildt här hände det, att i en rote ingen saknades,
som möjligen kunde komma, och ofta lejde man personer, som skulle
sköta kreaturen, så att allt folket fick vara med på husförhöret.
Till skolorna i församlingarna hade K. en gammal och varm kärlet
och gjorde där täta besök. I T., där församlingens båda skolor lågo
mycket nära prästgården, var han tidvis en nästan daglig gäst. Här,
där afstånden voro längre till en del af skolorna, gjorde han också ofta
besök, och alltid lika många i hvarje skola. Till skolan var han också
rustad att gå samma dag, som dödsbudet nådde honom, och stor blef
bestörtningen och sorgen bland lärare och barn, som väntade honom
till examen.
Nog kände han det ofta tungt, när i hans senare år krafterna af-
togo, m-en mycken kärlek, som han fick mottaga äfven på sitt sista ar-
betsfält, och den i denna församling rådande evangeliska endräkten i
kyrkligt ocli andligt afseende gjorde arbetet lättare för de förminskade
krafterna. Ibland, när det i mörka stunder kändes svårt, sade ’han.
”Det gäller att bara kasta sig på Guds barmhertighet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
