Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 1. Söderköpings pastorat - C. S:t. Laurentii församling, nuvarande stadsförsamlingen - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte om honom, framgår af ett bref, som förvaras i Flemmingska
handskriftsamlingen i Upsala universitetsbibliotek. Det är skrifvet af
militärbefälhafvaren i Norrköping, generalmajor Fabian Wrede till ko-
nung Gustaf IV Adolf, hvari det heter om S., att han ”med sina infama,
principer smittat denna stads (Upsala) invånare och är kanske äfven
origine till bullret i Norrköping”.
S. hade utsikt att blifva professor Neikters efterträdare på grund
af sin vänskap med Adolph Mörner, den skytteanska professurens blif-
vande patronus. Men det skulle gå annorlunda. Och detta hängde
tillsammans med de oroligheter, som kännetecknade sekelskiftet i Up-
sala, där ungdomens frihetsyra samverkade med ungdomligt okynne.
Man skulle i Upsala fira konungens kröning med en akademisk
fest, och universitetets kapellmästare Leijel hade anmodat Silverstolpe
såsom skicklig violoncellist att därvid medverka. Denne föreslog då
till uppförande ”Bataille de Fleurus”, som antogs af kapellmästaren.
Men olyckan ville, att i detta stycke förekom — Marseilläsen; och det
var nog på grund häraf, som den spefulle S. föreslagit det. Då uni-
versitetets rektor, professor Tingstadius, fick höra talas därom, för-
bjöd han utförandet däraf, och L. skyndade då att anskaffa hytt pro-
gram. När de spelande kommo till Gustavianum, funno de andra no-
ter, en symfoni af Haydn, ligga på notställarna. Några af dem, sär-
skildt Juntans medlemmar, däribland Silverstolpe och Wallenberg, för-
klarade sig då ej kunna spela ett obekant stycke och aflägsnade sig.
Härigenom blef musiken så usel, att den framkallade åtlöje. Åhörarne
gåfvo ironiskt sitt bifall tillkänna, och man förmärkte t. o. m. ”gesti-
kulationer till dans”.
Uppträdet väckte ett stort uppseende, och man anställde åtal mot
dem, som afiägsnat sig, främst mot S. Det blef den ryktbara musik-
processen, hvari universitetets lärare spelade en mindre vacker roll.
En af S:s kamrater, docenten Jonas Ulbberg, åtog sig att blifva åkla-
gare i målet, och de anklagades försvar sköttes på ett utmärkt sått af
Hans Järta, som nyligen hade afsagt sig adelskapet.
Oaktadt ett glänsande försvar blef S. afsatt från docenturen, för
alltid förvisad från Upsala och dömd att göra rektor afbön. Utanför
konsistoriets samlingsrum hade studentkåren mangrant infunnit sig
och mottogo de dömde med skallande lefverop. Silverstolpe mottog
redan i konsistoriets förmak den bästa upprättelsen. Hans gamle, ak-
tade fader hade nämligen infunnit sig där och hälsade sin relegerade
son med en omfamning och en kyss. Jämte afkunnandet af domen be-
hagade rektor och konsistorium gifva hela studentkåren en skrapa, som
genom nationernas kuratorer värdigt besvarades. Ronsistorii dom
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
