Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 1. Söderköpings pastorat - C. S:t. Laurentii församling, nuvarande stadsförsamlingen - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderköpings pastorat. 523
smak, sin rikedom, sitt ordningssinne: än hwad kan werkligen war,
mannen, som arbetar för ock sträfwar efter ett stort ock ädelt mål.
Också kunde ingen mera än han äfven kos andra njuta af ordentlig-
het, snygghet, smak ock elegans. För allt kade kan ögon. Det war
hans lust att mönstra allt. Till och med i skafferiet ock i köket gjorde
han, i bekantare hus, små besök, ock hade alltid till hands några rara
blommor åt den sköna, trogna makan, den ömma, omhuldande modren,
den trägna, omtänksamma, ordentliga hustrun.
Allmänt eftersökt för sin kwickhet, sitt lifwande samtal, sitt le-
diga och behagliga umgänge, war han i yngre, ja! ännu i sednare år
en högst wälkommen gäst i hwarje sällskapskrets. Bildade quinnörs
umgänge sökte han med förkärlek. I deras ofta lätta, lediga samtal,
naiva skämt, blygsamma wäsende låg ett trollmedel mot hwarje hans
bekymmer. Aldrig war han så lycklig, som i närheten af en ädel, skön
quinna. För en blick af henne, ett oskuldsfullt leende, en artighet ut-
talad af hennes läppar — glömde han allt. Skulle glädjens stråle un-
der hans lidandes timmar finna wäg till lians hjerta, så skulle den
komma från ett par sköna ögon.
I den imiterande versen ägde han ett stort mästerskap; och om
man ej kan neka, att hans vers i ledighet, uttryckets fullhet och det
helas harmoniska skönhet ej står efter de mest berömde classiska skal-
ders, torde få bland dem gifwas, som i detta fall kunnat öfwerträffa
honom. Ovidius sjelf skulle knappast bättre kunnat uttrycka trum-
mornas stötiga buller: Tympana tacta boant, eller westanwindens
sakta hwiskning: Vos, quos levis obit, zephyris spirantibus aer; eller
facklans sprakande eld och rökens dunkla hwirllar: Ecqua procul fax
surda flagrat, quis fumus ad auras (surgit); eller tempelportarnas dön
och gånghakarnas gnissel: Stridet ober, mugit cardo, ferrata patescit
(porta)....
Hans språk är äkta Romerskt, utan att derföre i waulig mening
wara imitation. Ty man kan icke säga, att han är en Ovidius eller
Tibullus eller Virgilius. Han är sjelf en skald från Romarspråkets
gyllene tid; — fullt ut så elassisk, som någon af gyllene ålderns mest
lysande skalder.”
Han var mycket hjälpsam mot de fattiga studenterna, och många
af dem fingo spisa vid hans bord. ”Han besökte sina unga wänner på
deras aflägsna windsrum, hade uppmuntran för deras modlöshet, råd
åt deras förlägenhet, lif åt deras arbete, sporre åt deras anlag. Öfwer-
allt, der för ungdomen något war att uträtta, winna der war han ;
han lade sig ut för alla, werkade för alla”....
Om hans flyttning hit från Upsala heter det: ”Få lärare ha skör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
