Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 1. Söderköpings pastorat - C. S:t. Laurentii församling, nuvarande stadsförsamlingen - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 Hammarkinds kontrakt.
Ur Gyllanders ”Åminnelse-Tal” må anföras: ”Det var märkvär-
digt, att läsa i lians ansigte de nästan ögonblickligt ock stundom i
fulla motsatser skiftande uttrycken. Hur olika ock i öfrigt dessa
yttringar vvoro, egde de likväl ett gemensamt slägttycke: det var eld i
dem alla. 1 sjelfva hans trötthet spelade ett vvisst lif; en vviss kraft
i hans fördomning.
Han vvar undranswärdt lättretlig. Den obetydligaste omständig-
het vvar ofta nog för hans oro. En nerfallen papperslapp, en oskicklig
rörelse, ett dröjande steg, en försummad uppmärksamhet vvar nog för
att uppreta honom; och glömde han då ej, att ge föreställningar om
ordentlighet och lif, om behag och lefnadswett.
Det fordrades i umgänget med honom den största grannlagenhet,
ty han var finkänslig och lätt sårad. Hans omgifning, — borde, för
att vväl ta sig ut, — vvara slaf, vvara blind, och offra blommor; — vvara
slaf för hans vvilja, blind för hans swaglieter och ha blommor åt hans
storhet. Att såra hans ömtåligare sidor — vvar att uppvväcka förfär-
liga stormar, som endast långsamt lade sig. Sjelf vvar han grannlaga
och fin. Blott då han förolämpades, gaf hans qvvickhet, honom pilar,
och hans menniskokännedom gaf dem gift. Ty han vvisste alltförwiil.
livvar hans motståndare vvar swagast.
Han vvar af naturen god. Men denna godhet vvar ojämn och sig
olik. Det gafs ögonblick, då han war vväl omslöjad, sedd i offerstunden
blott af Gud; ögonblick, då han illa sökte dölja sig under den genom
skinliga drägten. — Werlden fick gerna se, att han egde fel, endast
den ej förbisåg, att. han ock egde dygder; gerna att han i något vvar
liten, endast den såg, att han i något vvar stor.
Han vvar fast i vvänskap, orygglig i löften, och förtroendet fann
inom hans bröst ett säkert förwar. Det gafs blott tvvenne ovvänner,
till hvvilka han bar liat, slöseri och lättja. — Han tycktes vvara skapad
mer för lifwets skämt och lek, än för dess tröga, kärfwa allvvar. —
—- Sällskapslifvvet vvar för honom ett beliof. Man skulle trott, då
man såg honom skämta med gracerna, leka med Aphrodites döttrar,
eller då han i kretsen af några vvänner drack ”huldinnans” skål, ocli
sjöng i Anacreontisk berusning skönhetens och kärlekens hymner, att
han nyss kommit från Epicuri lustgård, rädd att låta äfven en secund
af lifvvet onjuten gå förlorad. Man skulle trott, då man såg honom
göra förberedelse till en måltid åt några kära gäster, eller tillställ-
ningar till en festlighet åt några ”hulda vväninnor”, då man såg ho-
nom stöka, putsa, feja, blåsa dammet af sina bord, sina blomstervaser,
sina speglar, ordna allt från det minsta till det största — snarare, at
han warit den fåfänge, prålsjuke, som vvelat ge werlden en bild af sm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
