Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 1. Risinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergslags kontrakt.
678
är kännbar ocb smärtsam, icke blott tor eder utan för hela vårt stift
och i vida kretsar utom vårt stift, ja, det vore knappt för mycket att
säga, att den är smärtsam för hela vårt land ocli folk, hela var kyrka.”
En af hans ämbetsbröder här i stiftet skrifver om honom: ”Det var
något synnerligen redbart, pålitligt, kärnsundt och äkta manligt i hans
personlighet, som ingaf förtroende och tillit, på samma gång de, som
kommo honom nära, märkte, att bakom den lugna ytan klappade ett
varmt, af de rikaste källor uppfylldt hjärta.––––––Han ägde en säll-
spordt ren och ädel karaktär, ovanligt fri från småsinne och afundsjuka.
Enkel, anspråkslös och flärdlös gick han sin väg fram utan att göra
mycket väsen af sig. Hans syfte var att helt enkelt göra sin plikt, Obe-
roende af människors berömmelse eller klandrande omdömen. — -___
b rikostigt delade han med sig, ofta kanske mera än som stod i förhål-
lande till hans tillgångar. Synnerligen grannlaga och skonsam mot
andra, hade han rent af svårt att fullgöra sin plikt, när denna bjöd
honom att tala sanningens och bestraffningens ord. — I .sitt hem och
ilen förtrogna vänkretsen var den till utseendet så allvarlige och nästan
stränge mannen glädtig och skämtsam. Han förstod väl den konsten
att glädjas med de glade och att gråta med dem, som gråta. — Som kam-
rat och ämbetsbroder var han sällsynt broderlig, hjälpsam och förekom-
mande. Den småaktiga afund och detta stränga hållande på egna rät-
tigheter, som förekommer så allmänt i den mänskliga sammanlefnaden,
formarktes ej hos honom. — Hans intellektuella begåfning var mycket
stor, hans kunskaper på vetandets skilda områden grundliga och gedigna.
Fa hafva 80111 han )laft ordet i sin makt. Det var ett nöje att i föredrag
eller diskussion höra, med hvilken reda, enkelhet och klarhet han ut-
trvckte sina tankar, till och med alldeles oförberedt. Han hade som
/« förmågan att träffa de rätta orden och att i grannlaga, ömtåliga
ragor säga. just hvad som behöfde och borde sägas. När han därföre
VH1 offentliga eller mera enskilda möten uttalade sin mening, vägde
hans ord mycket tungt.–––––- Som församlingsherde torde få ha för-
stått att under brydsamma förhållanden skicka sig så vist och kärleks-
fullt som han. Nitisk och verksam, sparade han aldrig sig själf, tänkte
1,an e;i l)å e8’en bekvämlighet. Öfver det kärlekslösa partisinnet ut-
talade han sig mycket strängt och allvarligt, fördömde det både hos
sig sjalf och andra. Han sade mer än en gång: ’Vi präster måste sätta
nstlighet ofver kyrklighet; vi måste söka vara alla allehanda, för att
kunna gagna några’. Och gagnat har han många, både inom försam-
mgen och långt utöfver hennes gränser. — Han har fått ett godt efter-
maie af alla, som kände honom. Han förtjänar det äfven, ty han var
en god man, en god kristen, och en god präst.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
