Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 1. Risinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risinge pastorat. 677
oeiiom split ocli strider, utan de böra i kärleken sluta sig tillsamman,
förmanande, tröstande och hjälpande hvarandra, och så med förenade
krafter verka för att väcka till lif de döda kyrkomedlemmarna och vid-
makthålla det lif, som redan väckts.” Ofta samlade han på söndags-
eftermiddagarna större eller mindre grupper allvarligt sinnade försam-
lingsbor i sitt hem, hvarunder viktiga frågor afhandlades.
För den allmänna gudstjänstens höjande, äfvensom för att vid
andra tillfällen nå så många hjärtan som möjligt med sanningens ord,
too’ X. sången till hjälp. På hans föranstaltande bildades därför luir-
städes en sångförening, i hvilken liera af församlingens lärare och lä-
rarinnor bildade kärntruppen. Sångöfningama leddes af honom själf.
I lidandets skola fick han en stor del af sitt lif vara järjunge. Sjuk-
dom och död i det egna hemmet samt ekonomiska bekymmer tillfogade
hans känsliga hjärta månget blödande sår.
Han sade eu gång: ”Huru ljufligt skulle det icke vara att få dö
, midt i sin verksamhet, att få en god bråddöd!” Och han fick denna sin
önskan uppfylld, medan han ännu var i sin fulla mannakraft ocli stod
midt uppe i ett mångskiftande arbete. Oväntadt och såsom en blixt
från klar himmel kom budskapet om X :s hemförlofning. Öfverallt, dit
detta bud nådde, väckte det sorg och förstämning, icke minst ute på
missionsfälten, där många af hans elever verkade ibland hedningarna.
Fastlagssöndag predikade han för sista gången öfver de orden:
”Se, vi gå upp till Jerusalem!” På e. m. hade han sångföreningen
samlad hemma hos sig och på måndagen en syförening för hednamis-
sionen. Med svårighet kunde han hälsa deltagarna välkomna. Redan
s. d. utrann hans timglas: Det var hjärtförlamning, som ändade hans lif.
Efter jordfästningen predikade biskop Charleville, då han yttrade
om den aflidne bland annat: ”att han särskildt här i denna församling
utöfvat en verksamhet, som varit och är värd erkännande mom denna
församling, såsom samma hans verksamhet också äi kand oci ertan
långt utom församlingens gränser. De eftennåleu, som o en i* *
vits honom från skilda håll, gå också alla i denna riktning. Den a-
lidne, så har det skrifvits om honom, var en af Linköpings s i s ms
begåfvade och bemärkta präster, och han har gjort sig Länt »isom u
af våra förnämsta andliga talare. Jag instämmei af al-1 "”■
i det, som sagts om den aflidne. Skulle jag tillägga nago
trycka mina egna personliga känslor vid detta plötsliga, sinar ss
dödsfall och särskildt mina känslor nu i denna stund, så sm e K
säga: ’Jag sörjer dig, min broder Jonatan, ty du vai mig mjc
Den förlust, I lidit, I medlemmar af Kisinge försam mg, ar mycfcrt
stor. I mån för öfrigt känna den mer eller mindre. <H i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
