- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Tredje delen /
682

(1915-1919) [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 1. Risinge pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

682 Bergslags kontrakt.
varit mycket verksam. Det var ofta rörande att iakttaga, lniru ringa
lian ansåg sig själf. Men vi minnas honom som en Gud hängifven
ödmjuk och kärleksfull samt nitisk Herrens tjänare”.
Begrafningsförrättaren, som talade öfver de orden: ”De ödmjuka
gifver Han nåd”, säger om den hänsofne bland annat: ”Alla, som
rätt lärde känna honom, skola säga: Han var i hjärtat en ödmjuk
man. Ja, i sanning! Han tänkte ringa om sig själf. Han stod lågt
i sina egna ögon, och det just på den plats, där han var ställd såsom
predikare och själaherde. Fastän han så länge stått i sin kyrkas
tjänst, så hade det icke för honom blifvit en gammal vana att bestiga
predikstolen. Många gånger hörde jag hans bäfvan just för detta —
en bäfvan för att predika. Hvarför det? ”Ty jag känner mig icke
värdig därtill.” Det var hans egen bekännelse”––––––-. Hau var
ingen hvad man kallar känslopredikaut, — men så mycket mera ville
han rikta sanningens ord till hjärta och samvete.
Det var ett stort allvar i hans predikan om synden och om lär-
jungaskapet hos Jesus. Intet utan honom. Allt i det genom Kristus.
Jag känner, att jag behöfver honom både för tiden och evigheten.”
Så kände han sitt beliof af frälsaren. Men äfven här blef grundtonen
af hans förkunnelse det djupa allvaret. Han ville säga oss,_______ ,
att all andlig vältalighet om Kristi förtjänst och Kristi försoning
får för oss föga värde, om icke människor nu som förr vilja följa sin
frälsare efter på försakelsens väg, vandra i Jesu Kristi fotspår.
Kristus har lidit för oss”, så sade han många gånger, — ”men icke
på det vi skulle slippa att lida, utan på det att vi i Jesu kraft skola
vandra hans väg, taga vårt kors uppå oss för hvar dag och följa
honom”. ”––––––
Såsom synnerligen lycklig familjefader var han särskilt lämpad
för att hålla föredrag, som berörde hemmet, hvilket hän gjorde några
ai före sin död i stiftsstaden, då han talade om hemmet och familjen.
Sommaren 1902 höll han en predikan till ungdomen och hemmen i vår
tid, hvaroin begrafningsförrättaren tänkte, när han gick hem från
kyrkan: ”0, att församlingens tusende fäder och mödrar hade varit
där och hört de inträngande, allvarliga orden”.
I sitt kära hem hade han ’frid och glädje. Och det vore att
föibigå en särdeles ljuflig sida af Anders Granelis bild, om vi icke
tänkte pa honom som maken och fadren i hemmet. Förvisso är det
väl kändt, att i det hemmet lefdes ett ovanligt lyckligt familjelif. Ja,
kanske det är få hem, där man och hustru äro så mycket för hvar-
andra och så i kärleken äro ett, som dessa makar voro––––––. Sol-
skenet i hemmet återstrålade från honom själf, ljust ocli varmt. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 13 14:45:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/3/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free