Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 1. Risinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risinge pastorat. 683
lyste i hans ansikte en sann och vacker människoglädje, som ofta
fick i ordets form det lekande och glada uttryck, vi alltid så gärna
lyssnade till. Ack, där i hemmet och hos sina älskade, där ägde han
en rik glädjekälla”.
G. hade ock ett kors att bära på näml. den stora arbetsbörda,
som pålägges en pastor i våra stora pastorat. Dock var det ej bördan
i och för sig. Det blef för hans natur ett djupare liggande osynligt
kors; och osynligt blef det ännu mera, ”när det också bäres tyst och
stilla, såsom här var fallet. Men ibland kändes det så starkt. Det
kom från arbetet, men var dock icke arbetet själft. Ty om någon
älskade det stilla arbetet, och älskade själaherdens kall, så var det
han. Men just känslan af att icke räcka till för detta arbete i känslan
af, att det var så mycket, som borde ske i en herdes kall, som icke
skedde, det vållade honom en smärta, som han mer än en gång talade
om. Och han var därtill så plikttrogen, att den minsta glömska
kunde komma honom att döma sig själf riktigt hårdt och strängt.
.Ta, så kunde han i känslan af sin brist tycka sig vara till intet
nyttig, kanske stode han bara i vägen för Guds rike på den plats,
där han var ställd. Så dömde han sig själf som kyrkoherde.
Men då förstår du, att denna skugga, hvari han vandrade, —
blir långt ifrån en skugga öfver hans egen person, — (den) blir tvärt-
om från evighetens synpunkt ett ljus, som faller öfver hans bild; —
(den) talar om ett sådant sinne, hvartill Herren förvisso har behag.
Det är ingen konstgjord blomma, vi sätta på hans graf, när vi såga
om honom: en samvetsgrann, plikttrogen och ödmjuk man.
På våren 1888 höll han en nattvardsgudstjänst i Marbäck, då han
predikade öfver de orden: ”Mig förutan kunnen I intet göra”. Grund-
tankarna däri voro dessa. Genom Jesus hade han kommit därhän
att han blifvit till intet men kunde nu genom sin frälsares nåd höja
knä i hans namn. Så borde nu ock nattvardsgästerna genom Jesus
blifva till intet i sig själva men genom sin frälsares nåd få kraft att
böja sina knän vid hans altare såsom värdiga nattvardsgäster. Hans
älsklingsbön var denna: Sv. ps. 129:3.
32. Theodor Svante Ekman, född i Norrköpings S:t Oku
185122/i- Föräldrar: Carl Ludvig Ekman, kakelugnsmakare, och
Anna Helena Peterson. Efter studier i Norrköping och i Linköping
student i Upsala ht. 1872; teor. teol. ex. 1874 3Vi i Prakt teoL ex‘ s’ a/
16/12; prv. 1875 2Vi 5 tf. bruk,spredikant vid Gusum 1879 Vs,
nister i Rök och Heda 1877 lö/4, tiUtv. 1880; past. ex. ISS.H /io,
kyrkoherde i Frinnaryd 1888 31/s? nien tilltr. ej; predikant mc
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>