- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Tredje delen /
702

(1915-1919) [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 2. Vånga pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

702 Bergslags kontralct.
II\ tid han inlåtit1, var väl förut öfvertänkt. Därför vägde lians ord sä
tungt, när det lades i vågskålen. Stor och allmän var därför sorgen i
brödraföreningen, när Herren kallade honom hädan. Vid brödramötet
i Norrköping, det första efter hans död, frambar under djup rörelse
den, som haft svårast att komma öfverens med honom, allas gemen-
samma tacksägelse till Gud för all den välsignelse, han genom detta
sitt rédskap tillfört församlingen och bröderna.
Huru ringa utsikterna än kunde vara, närde R. ändå det hoppet,
att missionsverksamheten ännu en gång skulle kunna återkomma i de
gamla spåren, åtminstone så till vida, att präster och lekmän åter
räcka livarandra handen och samverka utan sidohugg vare sig till höger
elier vänster med själarnas frälsning såsom yttersta mål.
Vid brödramötet i Fornås 1895 kom det från ord till handling, då
Linköpings stifts evangelisk-lutherska missionsförening bildades. E.
var aldrig till namnet ordförande i denna förening men, så länge han
lefde, var han själen i densamma. Föreningen verkar, såsom han hade
tänkt sig den, och såsom Östergötlands Ansgariiförening verkade un-
der sin första verksamhet.
Dåvarande biskop E. G. Bring såg ej utan oro, huru de unga prä-
sternas verksamhet ej alltid rörde sig i de kyrkliga former, han helst
skulle hafva önskat, men på samma gång gladde han sig åt den värme,
hvarmed de utöfvade sitt kall, och de rönte alltid från hans sida den
innerligaste kärlek. Gärna anvisade han dem deras verksamhet i stift-
staden eller i närheten däraf. Rudberg kallade han till v. pastor i sitt
prebendepastorat Vårdsberg 1872, där han verkade i sex år såsom en
trogen herde för den honom betrodda hjorden. Han predikade i kyr-
kan. i prästgården och i stugorna. Med varm herdeömhet sökte han
att samla omkring sig dem, hos livilka han fann, att samvetet hade
\aknai, för att uppmuntra, vägleda, styrka och stödja dem med eviga
lifvets ord. I den lilla prästgården inredde han en bönesal. Där in-
fanno sig särskildt under vinterkvällarna Guds ords vänner och bland
dem ganska många af ortens ungdom. Härför fick han röna mycken
fiendskap från flera håll, och i fiendernas led ställde sig merendels
socknens rikaste och mäktigaste män, som trodde sig snart kunna vänja
den unge pastorn af med att i socknen införa nya seder. Men i R. hade
de fatt en pastor, som icke lät skrämma sig så lätt, och genom sin be-
stämda hållning, hvarvid han ej vek en tum från sin öfvertygelse, höll
han dem stången. Genom sitt tålamod vann han dem, och många vi-
sade honom sedermera både aktning och kärlek.
Men R:s verksamhet sträckte sig äfven utom Vårdsbergs försam-
ling. Möten höllos i församlingarna däromkring, i livilka han ock lika-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 13 14:45:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/3/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free