Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 2. Vånga pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vånga pastorat. 703
sinnade präster deltogo. En nådevind blåste fram öfver hela Östgöta-
slätten. Evangelium gjorde ett riktigt segertåg genom dessa bygder.
Präster och lekmän räckte hvarandra handen till gemensam verksam-
het, och i Östergötlands Ansgariiförening bedrefs denna verksamhet
efter en gemensamt uppgjord plan. Guds ords makt öfver människorna
var förunderlig att skåda. Hvarhelst ett lefvande Guds ord förkunna-
des, strömmade människomassorna dit, och kyrkorna kunde knappt
rymma de lyssnande åhörarne. Man lät sätta in två rader bänkar på
gångarna, men äfven de blefvo fulla med åhörare. Icke så sällan fyll-
des äfven fönstren med åhörare. Skaror sutto i koret, ja äfven på altar-
ringen. Sakristiorna fylldes; predikstolstrapporna syntes fulla af män-
niskor, af hvilka de, som voro öfverst, stodo bakom prästmännens rygg.
Under ett sådant tillopp af åhörare kände sig prästmännen burna på
den bedjande församlingens armar. Ofta hunno de knappast uttala de
första orden, förrän en susning gick igenom åhörareskarorna, och böne-
rop om frälsning hördes från flera håll. Det kändes redan under psalm-
sången likasom i luften, att ordet skulle bära frukt till åhörarnes om-
vändelse. Man kan förstå, hvilken frimodighet och kraft detta skulle
gifva åt lärarne, när de så fingo frambära sin Herres budskap. Stora
voro hans verk, och den, som icke minst fröjdade sig öfver dem, var
Rudberg. Han slösade icke med leenden. Men när han blef påmind
t. ex. om invigningen af Askeby missionshus, då icke blott hela huset
utan ock hela gården voro fyllda med folk, och man fick spörja, huru
människor från vidt skilda håll räknade den dagen såsom sin andeliga
födelsedag; eller om ett möte i Gistad en kall vinterkväll, då ej hälften
af det samlade folket kunde rymmas i gården, där mötet skulle hållas,
utan hela skaran under trösterik sång tågade af till den % mil därifrån
belägna kyrkan och, medan ljusen där anskaffades och tändes, upp-
stämde sången: ”Se, Jesus af Nasaret drager Mir fram-”; eller om ett
Ansgariiföreningens möte i S:t Lars kyrka, då efter predikningarnas
slut hela menigheten såsom ett dån af ett stort vatten stämde upp den
kända sången: ”Tryggare kan ingen vara”, då kunde hans läppar annu
under hans sista tid krusas af ett barnsligt leende, och han kande sig
lycklig öfver att hafva fått vara med om en sådan tid.
Ett helt annat skaplynne fick den andliga verksamheten i och om-
kring Linköping under de sista åren af ISfO-talet. De piästmän, som
där verkat, fingo befordran i olika delar af stiftet och skingiaces.
Lektor Waldenström hade i sin då nyss utgifna skrift: ”Herren ar from
gifvit en fingervisning om enskilda nattvar.dsgångai. Och sa O’11’»
då separatismen fram med oemotståndlig makt. Lekmannapredikanter-
nas föredrag voro då oftast späckade med bittra utfall mot kyrka oci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
