Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718 Bergslags kontrakt.
De åtgärder biskop Lindblom vidtog för att skaffa skickliga lä-
rare voro ibland ganska egendomliga. Isär Kernell fått fullmakt på
detta pastorat, sökte L. få konom till lektor i Linköping med bibehål-
lande af pastoratet som prebende, hvilket afslogs af konungen, som ej
ansåg sig bafva rättighet att så ”disponera öfver ett konsistoriellt pasto-
rat”, hvarjämte man ansåg, att ”själavården skulle blifva lidande” på
den föreslagna åtgärden.
Huru ställningen i Europa uppfattades af de frisinnade och neo-
logerna, framgår af ett bref från K. till biskop L. af 171)2 7/a, bvari det
heter bland annat: ”Den tidpunkt, vi nu lefva i, är kanhända den far-
ligaste, den mest kritiska, som vårt släkte har, och jag vågar (säga)
skall upplefva. Nationerna i Europa likna barn, som lära gå — men
dristiga barn. De bafva kastat från sig superstitionens ledband, men
tillika sprungit ur religionens moderliga armar och komma sålunda
att göra grufveliga fall, innan filosoflen hinner upplysa och stadga deras
gång”. Filosofien skulle alltså blifva folkens räddning, ersättningen för
kristendomen, den säkra grunden för teologien.
Ur liktalet, tryckt i Linköping 1808, må anföras: ”Hans snilles
liflighet fattades blott af värdiga föremål; Hans varma hjerta helgades
åt vänskapen och dygderna; Hans själs innersta åtrå var att samla
vänner — icke denna tunga otillämpliga belåtenhet, som förvillar be-
greppen, och som så ofta fästat åtlöje och förakt vid ett lärdt namn.
Han eftersträfvade nyttiga insigter, Han samlade färdighet att gagna,
Han sökte ljus för att sjelf se, ljus för att föra andra till rätta, Han
lärde att umgås med alla, att skicka sig efter omständigheter och tid,
och Han gjorde allt detta med den framgång, att utaf alla Hans jämn-
åriga voro de få, som icke gerna velat tillbyta sig utaf Honom kun-
skaper, redlighet, uttryck, anseende, ja ända till det lätta, otvungna och
behagliga uti Hans umgängessätt.”
Om honom såsom konsistorienotarie heter det: ”Af de många mål,
som öfverliopa vid denna befattning, eftersatte han intet. Så svårt
det än var, att förlika allas önskningar, att främja allas fördel, bedrog
Han dock ingen i dess skäliga väntan. Uppmärksam och rådig, be-
sörjde Han allt, hvad Hans syssla tillhörde, i tillbörlig tid. Vänlig
och förekommande lättade Han med sitt blotta samtal mångens om-
sorger och betryck. Utan att förråda någons afsikt, utan att miss-
bruka någons förtroende, bibehöll Han alltid stämpeln af det redliga
hjertat, som ingenstädes glömmer sin plikt. Förmän och Vänner fingo
vid alla tillfällen skäl att högakta Honom lika; äldre och yngre att
anlita Honom med samma tillförsigt, och från en plats, der många ovän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
