Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720 Bergslags kontrakt.
förströelse, oeh då de kringboende ännu njöto nattens fortsatta hvila,
då var morgonen redan inne för Honom, och Hans tidigt uppväckta
Själ sysselsatt, att i stilla betraktelser bereda sig till Sabbatens tjenst.
Ja, outtröttligen, älskade Skugga, verkade Du! I lära ocli lef-
verne, i templet, i din enskilta hydda, i det allmänna umgänget, alle-
städes stod Du beredd till Din Skapares tjenst!”
Vid prästmötet i Linköping 1793 10/9 höll han ÅMINNELSE TAL
öfver slottsfogden i Upsala J. Hellvik, tryckt i Linköping 1795, hvarur
må anföras följande stilprof: ”Om det gaf et anspråk på hans välvilja
at endast vara född Öst-Götlie, så gjorde det för livad yngling som hälst
tilfyllest at vara känd för skicklighet och dygd för at uti Herr Slotts-
fogden finna en Far och en Vän. Aldrig såg man honom gladare, än
da han, i kretsen af en samlad Ungdom, lik en vördig Husfader omgifven
af en talrik slägt, ån af forntidens händelser, än af egen erfarenhet lärde,
huru en vis och dvgdig man är höjd öfver tidens och lyckans skiften.
Ifrare för dygdens rätt, var han dock endast mot sig sjelf sträng i
hennes fodringar. Afven vid den ålder, då man, återkommen från ung-
doms yran, vanligen dömer hårdt om de fel man icke mer är frestad
att begå, var han den förste at förlåta denna farliga åldrens svagheter,
och, med minsta beliof af andras skonsamhet, öfversåg han med mild-
het och rättade med godhet deras afvikelser. Också var denne Ungdo-
mens Vän, liksom forntidens Vise, af dem som honom omgåfvo råd-
förd och ärad. Hans förmaningar, stämplade av visheten, vanlyddes
aldrig utan ånger. Hur mången missledd yngling återförde han icke
till dygden! Hur mången nödstäld böd han icke hoppas, genom sina
upmuntringar, genom sitt understöd! — Gode man! ofta trädde man
in i ditt rum med bekymrets qvalda suck inom sitt bröst och en orolig
tvekan om sin framtids öden; men hvilken af oss lämnade det nånsin,
utan et mera stadgadt hopp om Försynens vård, en ökad kärlek til sina
pligter och en fastare öfvertygelse, at sällheten fåfängt sökes på en
annan väg än dygdens och skyldigheternas! Djupt trängde sig dessa
läror i ynglingens bröst, ty de yrkades af förfarenheten och understöd-
des af den vise Mannens exempel. Man fann hur afundsvärdt lycklig
hans sista ålder var, och man kunde icke tvifla, at ju denna sällhet var
en byggnad, redan i ungdomen grundlagd, en frugt af hans vishet at
välja, redan då, sådana nöjen, som kunna vid lifvets yttersta gräns,
njutas med lika liflighet. Innu kort före hans död såg man honom
med vanlig lätthet och noggranhet sköta sitt ämbete, eller i sin bok-
kammare underhålla bekantskapen med gamla verldens yppersta snil-
len, och tillika följa de samtida med en ynglings muntra steg: Han
läste nästan hvarje utkommande Academiskt Lärdomsprof med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
