Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hällestads pastorat. 723
Kanske detta förhållande jämte den långvariga kampen mot fattigdom
och motgång bidrog att utveckla den benägenhet för tungsinthet, som
låg i hans natur och som aldrig försvann, äfven om den ej alltid fram-
trädde lika stark. Måhända var det också minnet af den egna barn-
doms- och ungdomstidens brist på glädje, som gjorde honom så benägen
att sprida glädje omkring sig.
Som barn ansågs E. mycket dum, så att hans mormor trodde, att
han ej ens skulle kunna lära sig katekesen. Men vid 12 års ålder
skedde ett uppvaknande, då en gymnasist blef hans lärare, som väcktes
af sin elev kl. 4 om morgnarna, hvarigenom den förlorade tiden åter-
togs, så att E. snart kunde komma in i skolan.
Det var ej alltid lätt att skaffa medel för uppehället. En utväg,
som användes den tiden, var den s. k. socknegången, då gymnasisten
vid jultiden fick gå eller åka i sin hembygd och göra besök i bondgår-
darna samt erhöll härvid jämte den vanliga trakteringen åtskilliga mat-
varor äfvensom penningar. Äfven E. företog en dylik insamlingsresa
men blott en gång, ty detta sätt att skaffa sig sitt uppehälle var alltför
motbjudande för E:s själfständiga natur. Dessutom bjöds på brännvin
öfverallt, och man tog illa upp, att E. vägrade smaka därpå. Så hände
en gång, att då E. åtföljde sin far till en gammal prost ocli där vägrade
att taga aptitsupen, den gamle prosten sade till fadren: ”Men hur har
du uppfostrat din pojke, att han inte kan ta sig ett glas?”
Under sin gymnasietid blef E. föremål för en grym orättvisa, som
lämnade ett outplånligt märke i hans sinne. Han misstänktes nämligen
för att på ett våldsamt sätt hafva deltagit i de då vanliga slagsmålen
mellan gymnasister och gesäller. Skenet var emot honom, och målet
undersöktes ej tillräckligt, enär de styrande trots hans bestämda ne-
kande ansågo honom skyldig. Man försökte både med lock och pock
att förmå honom att bekänna, men det lyckades ej. Då han på äldre
dagar talade härom, brukade han säga: ”Jag kände, hur omöjligt det
var att ljuga på mig själf”. Oaktadt ingenting kunde bevisas, ansågs
• han såsom skyldig, men förvisades ej från läroverket. Efter någon tid
kom sanningen i dagen, och E:s oskuld bevisades fullständigt, men nå-
gon upprättelse fick han ej. En liten befattning vid biblioteket, hvarför
han fick en välbehöflig liten inkomst, togs ifrån honom för hans trots
att vägra bekänna, men den fick han icke åter. . Då hans far gjorde
hemställan härom hos höga vederbörande, fick han det svaret: ”Det
gör pojken godt att kväsas”. Utan tvifvel bidrog denna erfarenhet att
stärka E:s medfödda hat till allt livad orättvisa heter och alstra miss-
tro till öfverordnade. Denna händelse var för öfrigt ej den enda, som
gaf näring åt hans känslor i detta hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
