Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hällestads pastorat. 783
Från orgelläktaren utfördes under begrafningsakten vacker körsång,
hvarjämte prins Gustafs ”Mina lefnadstimmar stupa” sjöngs solo. Den
högtidliga akten i kyrkan afslutades med ps. 452:2 samt ”Sof i ro”,
sjungen från orgelläktaren af en kör.
Härpå utbärs kistan till grafven och sänktes i mullen. Vid graf-
ven köllos tal af kontraktsprosten Elmers och kyrkoherden Manneberg,
hvarefter representanter för olika korporationer framträdde och ned-
lade kransar, bland hvilka följande: En krans med inskription: ”Med
saknad och tacksamhet från ämbetsbröder i Bergslags kontrakt” samt
med bibelorden: ”Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds
barn”; från Hällestads kyrko- och skolråd: ”Med vördsamt tack för
troget arbete i kyrkans och skolans tjänst”; från Hällestads lärarekår:
”Gärd av vördnad, tacksamhet och saknad”; från Hällestads kommun:
”Med vördnad och tacksamhet”.
Tal i versifierad form ägnades den aflidne af församlingens kantor
A. J. Rosén. •
Hela akten, som varade i två timmar, var af den mest gripande
art, och det framgick alltför väl ej allenast af de besökandes antal
utan äfven af den andakt och det allvar, hvaraf alla närvarande voro
besjälade, hur djupt afhållen och uppburen kontraktsprosten Nyström
var af sina församlingsbor och hvilket aktadt minne han har hos alla
efterlämnat.”
En kort lefnadsteckning öfver honom finns i Budbäraren 1918 n:r
17, hvari det heter bland annat:
”Det är underligt att tänka på, huru herde och församling, lierde-
hem och hemmen få vara förenade till ett i livets angelägenheter. —-
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen behåller i tacksamt minne hans stöd
i förståelse och god handräckning vid olika tillfällen.”
Hans svägerska, skriftställarinnan Vendla Emanuelsson har till
Herdaminnet sändt nedanstående minnesruna:
Vid solnedgången en lördagsafton mot slutet af kyrkoåret 1869
sågs en resande närma sig Hällestads kyrkby. Det var d. v. vice pas-
torn i Kristdala, A. 1.. Nyström, som kom för att aflägga prol för den
lediga komministersbefattningen i Hällestad. Just då han nådde den
punkt, där utsikten öppnar sig öfver kyrkan och dess omgifning, bör-
jade helgmålsringningen; de rena, mjuka tonerna, som kommo honom
till mötes i den stilla luften, föreföllo honom som en välkomsthälsning.
Föga anade han likväl, att han här skulle få sin verksamhetsplats under
hela återstoden af sitt lif — ej långt ifrån ett halft sekel.
N. var utgången från ett småländskt bondehem. Det torde icke
ha varit egentligen fattigt, men nog fingo barnen vänja sig vid spar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
