Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 3. Hällestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåda iii. Det gaf en aning om hvad denna starka, tåliga själ ntstod
utan att förtröttas i sin kärlek. Sorgen fick kär, såväl som när den
kom af andra orsaker, fylla sin kögsta uppgift. Särskildt beträffande
dessa förkållanden röjde sig den djupa ödmjukhet, som var en af kans
starkaste egenskaper.
Ett annat utmärkande drag i N:s gudslif var en djup vördnad,
som brukade gifva sig uttryck i tillbedjan och lof. Vittnesbörd hafva
gifvits om det intryck, som särskildt hans bön gjorde på åhörarna.
Denna vördnad, i förening med den inneboende friden och stillheten
inför Gud satte sin prägel på hans fina, försynta väsen och hans um-
gänge med människor. Likasom lian ärade Gud, så visade hau ock
hvarje medmänniska all aktning och hänsyn på samma gång han var
trogen sanningen. Ej minst framträdde detta i hans bemötande af
dem, till hvilka han stod i något förhållande af förman. Något ondt
hade han svårt att tro om andra. ”En fridens man” blef han ofta
kallad. ”Hans lif vittnade om, huru Kristus kan fatta en människa”,
var ett annat. ”Jag har känt många ämbetsbröder under min långa
arbetstid i kyrkans tjänst, men hvem af dem alla skulle jag sätta fram-
för honom? Jag vet ingen. Hans ödmjuka, trogna, själfuppoffrande
lif har alltid, så långt tillbaka jag känt honom, stått föredömligt för
mig”, yttrade en som kände honom nära. Alltid var han färdig att
bistå nied råd och dåd, om ej annat med sitt varma deltagande. Vänner
förvärfvade lian äfven bland sådana, som en gång varit hans motstån-
dare. Hans hem stod liksom hans hjärta städse öppet för alla.
Det blef N. förunnadt att intill det sista stå på sin post, trogen i
arbetet; han fick äfven åtnjuta förmånen att oaktat sina 82 år hvar-
ken länge eller mycket behöfva känna tyngden af ålderdomens börda.
Den hade knappt börjat trycka lians skuldror, förrän den lyftes af
för alltid. Ett svårt anfall åt hjärtat togs af honom själf och andra
för hembudet; det var dock endast helgmålsringningen. Ännu några
månader fick han dröja hos sina kära. Denna tid var som en stilla
aftonstund med klar solnedgång under förbidan af den eviga sabba-
tens ingång. ”Hans ljusa, fridfulla blick hade liksom ett skimmer från
den värld, hvari han stod beredd och färdig att inträda”, yttrade sedan
en besökande under denna tid.
Sista dagen kände han sig trött, det var allt. Efter aftonmåltiden
hvari han som vanligt deltog, sade han god natt, gick så ti m •< o<
somnade stilla in - för att vakna ”hemma hos Herren”.
Fr. tv. ut!,.: Om synden och försoningen (afhandl. för pastoralex.), Linkö-
ping 1S79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
