Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 5. Regna pastorat - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760 Bergslags kontrakt.
Jag minnes, fastän dunkelt, huru jag en gång fick aga af min far
för osanning. Han straffade mig så, den gode redlige, svekfrie fadren,
att osanning blef mig vidrig för hela lifvet. Om min mor agade mig,
var det, innan jag minnes det. Sedan jag börjat minnas, voro hennes
uttrycksfulla blickar och kraftiga ord alldeles tillräckliga att hejda
min yra och föra mig, dit hon ville, och det var min största plåga, när
hon ej såg godt på mig, och jag hade ingen ro, förrän hon åter var glad.
Ack, dessa blickar! De voro mitt lifs änglar, som vakat öfver mig.
Jag har känt, huru de följt mig. Tack, tack, dyra föräldrar för agan!
Den hydda, som beboddes af våra föräldrar i nära 20 år, hade så
föga af det yttre behaget, att knappast någon torparestuga nu för ti-
den är så anspråkslös — men i denna låga stuga lefde våra kära. De
funno där sin största skatt i frid och kärlek, och i träget arbete funno
de dagligt bröd för sig och barnen. Far arbetade träget med att under-
visa andras barn och med att emellanåt på fristunderna uppodla det
lilla komministerbostället, så mycket möjligt var. Stenbackarne för-
vandlades till en stor del i potatisland af hans egen hand. Mycket
trött och varm af arbetet kom han ofta och satte sig på väfbrädet hos
mor, som alltid hade något godt, gladt att säga. De sågo så lyckliga
ut. Mor arbetade lika träget. Från kl. 4 på morgonen fann man henne
i glad verksamhet i huset, själf med egna händer förfärdigande det
mesta af våra kläder. Ibland, då hon hos grannarne varit på besök och
tyckte sig hafva försummat någon tid, hände, att hon steg upp ännu
tidigare några morgnar, tills skadan var ersatt. Denna gamla, ytterst
tarfiiga boning med de kära, dyra innevånarne har varit mitt hjärtas
lust att i minnet skåda, och mitt hjärtas frid att söka likna dem i tack-
samhet mot Gud och förnöjsamhet. Min gode faders hela värde förstod
jag ej som barn, och jag påminner mig, att jag väl ibland undrade på,
att mor älskade honom så högt och sökte upplifva vår kärlek till honom,
då han var så allvarsam och så litet för att jollra med oss. Mor där
emot var älsklig för alla åldrar. Detta var den gåfva, hon undfått hade.
Ju mera jag tänker på mina föräldrar och syskon, ju dyrbarare
blifva de för mig. Kom, ljufva minne, och för mig tillbaka i denna
gamla stuga, där vi sutto och spunno. Om vintern brukade mor tala
om sagor för oss, på det far skulle få litet lugn att arbeta på det, hans
ämbete tillhörde. Vi sutto då tysta och inkrupna i en vrå. Under gos-
sarnes undervisning uppsnappade jag många latinska glosor och hade
god reda på alla Cornelii Nepos hjältar. Historia och geografi kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
