Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 5. Regna pastorat - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regna pastorat. 761
jag någorlunda utan annan undervisning än den, jag inhämtade vid
spinnrocken under gossames läsning. Jag fick det stora förtroendet
att förhöra dem deras läxor, när far måste vara borta. Bibeln läste
vi samfäldt med mor, när vi läste morgonbönerna. När bror Per blef
mera försigkommen, berättade lian mig många härliga saker. Ovidii
Metamorphoser roade mig och Trojanska krigets hjältar förtjuste mig,
och alla dessa berättelser drefvo mig att få litet reda på mytologien. —
Så erhöll jag den ringa grad af bildning, jag äger, utan att ordet bild-
ning nämndes. Bror Per höll ock strängt efter mig för staffel och för
stora omeningar i bref. Par och mor förenade sig i min kristliga un-
dervisning, och i mitt 15:de år läste jag nattvardsläsning för min far.
Tack. föräldrar, tack, syskon, för mina glada barndomsdagar!
Det var ej blott mina bröder, som voro mina syskon, nej en hel
hop kusiner och en flicka, som jag blef vän med vid 14 år. Hon var
lika gammal som jag. Vi gladdes såsom barn och tyckte lifvet var
förträffligt. Hon var uppväxt i stad och jag på landet. Det gjorde,
att våra tidsfördrif blefvo mycket omväxlande. Hon berättade mig
om spektakel, som jag då aldrig sett, och kunde relatera flere pjeser
samt en och annan roman, som ock var nytt för mig — det var ej då
så godt om sådana som nu. Jag däremot förde henne upp på berg och
kullar, och i synnerhet ett berg, IJfveberg, var vår glädje att besöka.
Där klättrade jag förut och drog henne med upp det högsta, vi kunde
komma. Ack, aldrig får någon känna renare fröjd, än vi då kände,
och ännu minnes jag ett rim, kanske det första, jag var med om: ”Uppå
bergets topp ha vi spetat opp och haft mycken möda att plocka lingon
röda” — var det något mer, så har det fallit ur mitt minne.
Det var svårt att skiljas från mitt första barndomshem, men jag
följde mina kära föräldrar och bröder, och vid 17 år, frisk och i för-
äldravård, har man ej skäl, ej ens lof att ej vara glad. Jag fick ett hem
då, som sedan blef mig mycket kärt. En mild, vänlig man öppnade
där för mitt förtjusta öga sin rikedom på fröjd och behag. Det lilla
Regna med det-intagande Regnaholm blef mig snart kärt, ja så kärt,
att det aldrig kan upphöra att vara det. Nog var det åfven där skiften
af ljus och skugga, ty ”bekymren med mänskan stads bosätta sig , och
mina föräldrar hade många pröfningsstunder, men de buro dem med
tro, kärlek, tålamod och hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
