Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De första ungdomsskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med dessa ord: »... som jag aldrig warit så lyckeligt att jag ägt
nigon information uti Botanicis, eij häller har jag någon Botanicum
till hands att rådfråga mig med>. Studierna bestodo således däri,
att Linné gick direkt till auktorema; hans flitiga kammarstudier i
Stobæus’ hus under vintern 1727—28 äro allmänt kända genom hans
egen berättelse därom, och likaså att han flitigt begagnade
universitetsbiblioteket i Uppsala redan under sin första termin därstädes.
Hans »Catalogus» vittnar om endast ringa bokkunskap, enär de
citerade författarna äro få, men redan i »Spolia» ser man både af citat
och framställningssätt hans stora beläsenhet; han citerar mer än 20
författare, och medräknas de olika modifikationerna af hans Hortus
Uplandicus (1730, 1731, se längre fram), stiger antalet citerade
författare nästan till det tredubbla. Väl förtrogen med florans allmän*
naste element, har Linné i dessa små afhandlingar velat göra ett
urval, som lämpade sig för en jämförelse mellan de skilda trakter,
han genom sina trägna exkursioner lärt känna, södra Småland, södra
Skåne och Roslagen. Till sist må ytterligare framhållas, att man
redan i dessa båda ungdomsarbeten möter i den unge författaren en
beslutsam och säker fytograf, dels såsom namngifvare — till de
nysa-nämda »Rudbeckia» och »Celsia», som han sedermera öfverflyttat
till andra växter, kan läggas »Plantago monanthos» (en förkortning
af Tourneforts »Plantago palustris gramineo folio, monanthos
pari-siensis», i Flora Suecica latiniseradt till Plantago uniflora, nu
Litto-rella) —, dels såsom växtbeskrifvare. Särskildt må omtalas hans
undersökning och beskrifning af »Centaurium semiunciale», en ytterst
liten blomväxt, som han ställer näst efter »Centaurium minus» (d. v.
s. Gentiana Centaurium, Flora Suecica). Till sin beskrifning har
Linné på detta ställe1 bifogat följande: »Om detta skulle vara en
dvärg af föregående, har naturen här sökt mästerstycke till att göra
mignateur (= miniatyr), dett jag dock eij tror. Hon fins ännu uti
mitt Horto sicco» (== herbarium). Hvilken mening Linné än hade
om denna halftumshöga lilla växt (sedermera Gentiana pulchella
Swartz, Erythrœa pulchella Fr.), så behöll han den alltjämt såsom
varietet under den storblommiga Gentiana (nu Erythræa) Centaurium.
Denna omständighet vederlägger påståendet, att Linné uppfört goda
arter såsom endast varieteter, »emedan han ej själf samlat dem».8
1 Spolia botanica, i Ungdomsskrifter, I, sid. 67.
’ Redan på våren 1729, då Linné gjorde O. Celsius d. ä:s bekantskap, hade
han i sitt herbarium »mer än 600 inländska». År 1730 omtalar han i ett handskrifvet
företal till »Fundamenta botanica>, att han »dessa 2:ne föregående somrar samlat
$00 insekter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
