Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Species plantarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ler växterna i klass, ordning och släkte genom att afläsa
fruktifika-tions-bokstäfverna (»litteræ», se ofvan sid. 35), och sedan blott har
några fa arter att urskilja, så tvingas den andre att genombläddra alla
böcker, genomläsa alla beskrifningar och granska alla afbildningar
med oändligt besvär, men växten blir han ändå icke säker på, utan
af en slump».
Men sedan den ofantliga mängden föremål blifvit grupperade,
måste de uppfattas och benämnas på ett sådant sätt, att ej ens de
närmast besläktade sammanblandas eller förväxlas. Då växtens
plats i klass, ordning och släkte är funnen, återstår att skilja den
från den eller dem, som äro så lika, att äfven de höra till samma
släkte. Före Linné hade botaniken ej på allvar frågat, hvad en art
är, men äfven denna fråga skulle Linnés snille upptaga till
besvarande.
Botaniken har blifvit en omfattande vetenskap: »resherbaria...
quondam paucarum plantarum erat scientia... hodie vero copia
de-lectorum evasit omnium amplissima» (fordom handlade den om ett
ringa antal växter, nu hade den genom stora massor af nya fynd
blifvit den vidsträcktaste af naturvetenskaperna; Linnés företal till
Spec. plant.). Man hade nu långa listor af »species» under släktena.
»Arternas» mängd och beskaffenhet är kanske lättast att förstå uti
Tourneforts »Institutiones» (1700), där de stå såsom rena namnlistor
utan kännetecken. Man finner där verkliga arter blandade med
»va-rieteter» eller tillfälliga förändringar, hvaribland äfven monstrositeter
och kuriositeter upptagas (se ofvan sid. 30, under Tulipa!) Äfven
Boerhaave (död 1738) skiljer ej »arter» och »varieteter». Hvad de
äldre botanisterna menade med art, var således ej klart. Visserligen
är ännu i dag begreppet »art» ej möjligt att på ett allmängiltigt sätt
definiera, och inom skilda släkten blifva arterna af naturliga orsaker
af olika valör, hvarförutom olika författare blott erkänna stora,
kollektiva eller samlingsarter, andra åter endast småarter,
elementärarter o. dyl.; men i de flesta fall pläga naturstudier öfver ett visst
släkte (eller åtminstone en del af dess artområde) gifva
botanisterna en någorlunda säker föreställning om gränserna för en »art»
inom detsamma, till skillnad från dels individuella olikheter, dels
gruppolikheter (beroende på ståndort), rasskillnader (beroende på
klimat m. m.), odlingsformer, hybrider m. m. Dessa olikheter
sorterades ej af de gamla botanisterna, utan alla fingo gälla lika; de många
fargvarieteterna af tulpanen uppfördes såsom själfständiga växter; af
lingon upptogos »stora» och »små» (Myrtillus ruber major och M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
