Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Species plantarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
af hela namnkombinationen; så t. ex. är »Banisteria lupuloides» i ed.
i ändrad till Gouana domingensis i ed. 2. Bland synonymerna
upptages i så fall den föregående »differentia», som nu kasseras. Linné
använde ospard möda, man kan i många fall säga alltför stor möda,
på identifiering af arter i de äldre botaniska verken. På en
SiUne-art ur hans herbarium står antecknadt med hans egen hand: »Lychnis
cretica flore parvo calice striato purpurascente??» — man kan med
visshet säga, att identifieringsförsök inom släktet Silene efter en så
kort diagnos äro omöjliga, om ej en utomordentligt noggrann
af-bildning funnits att tillgå. Granskar man synonymlistorna, ser man
snart, hur föga den gamla nomenklaturen motsvarat den naturliga
samhörigheten, och hur stora omflyttningar Linné därför hade att
vidtaga. Så t. ex. återfinnes namnet »Solanum» såsom synonym
under icke mindre än tio andra släkten i Spec. plant. ed. 1, nämligen
Boerhaavia, Rivina, Mirabilis, Datura, Atropa, Physalis, Trillium,
Paris, Phytolacca, Halleria.
Språket i Linnés arbeten, klart och kortfattadt, formskönt och
uttrycksfullt, lifligt och träffande, förnekar sig ej heller i Species
plantarum, ehuru detta arbete är föga mera än en växtförteckning
med »nomina», »differentia», »synonyma» och »habitat». Då man
äser hans »differentiæ» med exemplar från hans herbarium under
ögonen, har man svårt att afgöra, om han är störst i sin förmåga
att se och fatta växtens mest karakteristiska drag, eller i sin konst
att finna det mest slående uttrycket. Ej minst är så förhållandet,
då han begagnar bladformen till artkaraktär, och många sådana
exempel på hans lakoniska beskrifningskonst lämna umbellaterna, hvilkas
flera gånger sammansatta blad äro de svåraste att med få ord
be-skrifva. Så har t. ex. Pcucedanum silaiis till sin »differentia» endast
följande ord: >foliolis pinnatifidis, laciniis oppositis», hvilket
emellertid vid en jämförelse mellan hans herbarie-excmplar och någon af
samarterna visar sig vara en fullt tillräcklig och utomordentligt slående
karaktäristik. Då Linné om Stcllaria ncmorum endast säger
»pedun-culis rarnosis» (greniga blomskaft eller blomställningsskaft), så är detta
ett förkortadt uttryck, som innebär, att blomställningen har små och
oansenliga stödjeblad i jämförelse med örtbladen, och vid en blick
på växten blir uttrycket ganska träffande. Den fäordighet, som
Linné eftersträfvar, förutsätter att växten själf föreligger, eller ock
motsvarande samarter, ty eljest blir meningen stundom obegriplig.
Andra exempel på stark förkortning äro uttrycken »folia pinnata
serrata» (i st. f. folia pinnata, foliolis serratis), och den från
morfo-logisk synpunkt oriktiga beskrifningen på PhyllaniJius ninui (Spec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
