Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8a
enhet; därigenom är arten grundvalen för hela systemet.1 Linné
har därför äfven om släktena uttalat, att de äro skapade eller
naturliga, d. v. s. att genuskaraktärema höra till tingens natur och ej
af oss kunna hopsättas, utan af oss böra »afläsas» (se sid. 35).
Detsamma gäller äfven om de ännu större grupperna, de naturliga
ordningarna (se sid. 54). Linné har på ett ställe genom bildspråk
framhållit, att »växtrikets invånare hafva sammanförts ur flera olika
folkslag» (gentes), såsom palmer, gräs, örter, mossor, svampar o. s. v.
(Syst. nat., ed. 12, 1767, sid. 3).
Alstringen (generationen) fortgår sedan uteslutande genom
frön. Harvey’s sats »omne vivum ex ovo» (allt lif ur ett ägg)
omfattar Linné med ifver (Fund. bot. 134). Att växternas frön
motsvara djurens ägg (Fund. bot. 135), säger oss eftertanken (ratio), och
experimentet (experientia), och detta bestyrkes af »cotyledones»;
d. v. s. af »folia seminalia» (fröets blad, hjärtbladen), som motsvara
cotyledones hos djurens foster.2 Därjämte förenar sig Linné med
alla dem, som förkasta själfalstringen (generatio spontanea). Ingen
ny skapelse behöfves, ty förökningen med frö är en »continuata
generatio» (Phil. bot. 79). »Aldrig har någon växt uppkommit utan frö»,
ty äfven förökning på vegetativt sätt sker genom organ, som
kommit ur ett frö.
Alstringen är ömsesidig, d. v. s. båda könen deltaga däri med
en del af sin materia (»non in patre solo, neque in matre sola»), och
således en »generatio ambigena». Härigenom opponerar sig Linné
emot de s. k. »animalkulisterna», som togo spermierna för
embryo-ner, hvilka skulle förflyttas till ägget. Under sin vistelse i Leiden
hade Linné hos Lieberkiihn sett sperma af ett djur under
mikroskopet och därvid uttalat sin visshet om, att spermierna ej voro
»ani-malcula» eller »vermes» (således inga organismer; Sponsalia plantar. §13»
Gener, ambig. § 6, Am. ac.) Enligt förhandenvarande iakttagelser,
bland hvilka han hänvisar till Needhams och sina egna och hvarom vi
längre fram skola tala, visste Linné, att hanorganets, d. v. s.
ståndarens, »genitura», »pollen», »fovilla» eller »farina» måste föras ti il
honblommans märke, som samtidigt måste afsöndra en »lympha»,
genom hvilken pollenkornen sönderbrista; »pollen rumpitur, dum sub
ipsa florescentia ad humidum stigma adhærescit et explodit suum
inpalpabile» (Amoen. acad. 6, sid. 336); Linné har nämligen iakttagit,
hurusom pollenkornen därvid förlora sin regelbundna form och »ut-
1 Se närmare härom E. Rádl, Geschichte der biologischen Theorien, 1, 1905,
sid. 137 och följ.
* Efter M. Malpighi, Anatonie plantarum, 1675.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
