Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
under sommaren gifva de skugga åt djur och växter, hålla luften
fuktig genom det vatten de hämta upp ur jorden, och om hösten
falla deras lof till marken såsom skydd för örterna under vintern.
— Äfven på annat sätt skydda växterna hvarandra. Tistlar
Västgötaresan, sid 224) skydda annuella (och andra späda) växter
mot afbetning. Mossorna (Oeconom. natur., o. s. v.) skydda mindre
växter och groddplantor mot köld och förtorkning; de hindra äfven.
att jorden på våren tränger upp växternas rötter, hvilket vid
källossningen plägar ske då marken jäser (Semina muscorum, Am. ac).
— Dylik jäsjord är en af osakerna till tufbildning på de
öppna-ställen, där vattnet om våren afrinner före källossningen (se Goth
resan, sid. 249, Skånska resan 7).
— Ett exempel på en växt, som har särskilda fordringar på
sin ståndort, är skvattram (Ledum palustre, Am. a c). Den bebor
de flesta skogiga lokaler i Sverige, som hafva kärrmark och tufvor
och länge behålla sin kale; aldrig växer den på öppna ängar. Skugga
och sumpmark äro nödvändiga; dess odling i trädgårdar är därför
nästan omöjlig, och den bär i alla fall då mycket sällan blommor.
Merendels betäckes dess rot af tunn jord och hvitmossa (Sphagnum).
Den trifves ej bland växter, som nå samma höjd som den, eller som
växa yppigt, men den synes framför allt älska hvitmossa. —
Bokskog fördrifver ljung; »orsaken lär vara, att de affallna boklöfven
täcka jorden hela det följande året, förr än de multna» (Skånska
resan). — Andra växter, som ej tåla några i sitt sällskap utan
utestänga dem, äro Rànunculus ficaria och Allium ursinum
(De-liciæ nat., Am. ac. 10). — »Ängarna» (vid Öja) »voro likare lundar
och trädgårdar än någon annan mark. Träden voro något ek, mera
ask, ännu mera björk och mest hassel. Där hasseln växte lagom
tätt och lagom rumt, såg man det härligaste gräs . . . Men hvarest
fälten mellan hasselbuskarna voro mycket stora, där var det gräs
smått, som icke ägde hasselskuggan» (en skildring af en löfáng,
Gotl. resan, sid. 253).
— Sammanhang och växelvärkan finnes öfverallt i naturens
anordning. Ett exempel på växelbruket enligt »Oeconomia divina»
är följande: »Kor få icke äta Arnica, Rànunculus, Caltha, Aconitum,
Cicuta. Synda de häremot, måste de plikta med sin hälsa eller lif.
Vore icke denna lagen af skaparen gifven, skulle ett slags kreatur
äta ut vissa trakter, att andra (djur) där skulle dö af hunger». »Vissa
djur gnaga närmare intill jorden än andra, på det den ena skall
lämna något för den andra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
