Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
cissus pseudonarcissus har slagit sig ned pä ängarna vid Möcklanäs
i Småland.
— Växternas utbredning gynnas af många tillfälligheter
(Co-lon. plant, Am. ac. 8). Vissa växters frön hafva fjun (»semina
pap-posa») och kunna föras tusentals mil genom luften. Floderna, t. ex,
Lapplands älfvar, kunna föra med sig växter och deras frön långa
sträckor. Fåglar som äta frukter och behålla fröna en tid i sin mage,
utså dem öfver fälten. Åkrarna få lätt främmande växter genom frön
ibland utländsk spannmål, och äfven i trädgårdarna kunna ogräs
inkomma. Handeln befordrar växternas utbredning därigenom att
varor, som sändas med skepp, inlindas i hö, och främmande
vaxtet-uppväxa därför särskildt vid stränder och hamnar.
— Därigenom förändras så småningom jordytans utseende. Det
fasta landets första början var de nakna, ur vågorna uppstigande klipporna
Dessa förvandlades så småningom till jordbetäckta och växtbärande
kullar (Västgötaresan, sid. 185). Lafvarna äro växtlighetens första
början (Oeconom. nat, Am. ac.) och af den största betydelse i
naturens hushållning. Då klipporna först höja sig ur hafvet, äro de så
polerade af vågorna, att knappt någon växt kan finna fäste på dem,
men snart börja skorplafvar täcka dem, närda af den obetydliga
mängd jord, som luft och regn kan hafva ditfört; äfven dessa lafvar
dö och efterlämna ett tunnt jordlager. I detta kunna då bladlafvar
fästa sig, och i deras mylla finna mossor sin plats och en lämplig
näring. Då äfven de förmultna, uppkommer så mycket mylla, att
träd och buskar lätt kunna däri finna fäste och näring. Äfven
vattensamlingar förändras. Hvitmossarna (Cui bono? Am. ac.) fylla djupa
kärr, och sådana ställen kunna en dag blifva leende ängar. —
Människan kan förvandla jordens utseende. I Småland (Gotl. resan, sid.
324) sågs en trakt norr om Växjö, där »svartmyllan knappt var en
half finger tjock. Det är intet tvifvel att på dessa trakter, då här
fordom varit åker, har varit långt mera mylla, och att densamma
gått åt till föda för träd och örter, som här vuxit, och som ofelbart
skulle åter genererats af trädens och örternas förmultnande, om icke
någon annan orsak kommit emellan; månne därför icke fällor och
svedjande varit de, som uppätit svartmyllan och äfven de växter,
hvaraf svartmylla skulle reducerats?» — »Svedjande och torfskärning
äro för jorden de svåraste pester; dock är torfskärning merendels
värre . . . En skog kan uppväxa flera gånger på ett sekel, då ett
kärr icke fylles med torf på flera sekel» (Skånska resan).
Men icke blott jordens allmänna utseende förändras. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
