Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
//tf/m-arterna (Spec. plant., ed. 2): »Det är otvifvelaktigt, att alla
uppkommit af en enda art, men platsen är ej tillräcklig för den alstring,
som■ frambragte dem; hvilken blandning har väl då frambragt så
konstanta växter?» Äfven släktena Geranium (Pelargonium),
Mesembry-anthemum, Cratægus, Eupatorium, Quercus m. fl. styrka hypotesen
om ett gemensamt ursprung. En viss genomgående likhet behärskar
arterna inom ett visst land. »Sibirien frambringar vissa växter i
dubbel storlek mot Europa», t. ex. Hesperis matronalis,■ Polemonium
cæruleum, Actæa officinalis, Tanacetum vulgäre (Spec. plantarum;
Necessitas hist. nat. Rossiæ, Amoen. acad. 7).
Det finnes således i Linnés skrifter många arter, som måste
anses yngre än de öfriga, något som han också direkt utsäger, t. ex.
genom orden »filia» (dotter), »orta» (uppkommen af); ett sådant
exempel är Prunella laciniata i Spec. plant., ed. 2, hvilken i ed. 1
fördes under Prunella vulgaris, men här skiljes såsom själfständig art?
»en gêing uppkommen af den förra» (ex qua olim orta). Men helst
vill Linné tro, att orsaken till dessa yngre arter är hybridisering. Till
och med om de »konstanta varieteterna» eller »alienationes»
(Meta-inorphosis plant., Am. ac. 4) anser han detta möjligt. Om dessa
»alienationes» skrifver Linné följande: Botanisterna sågo samma »art»
variera i olika klimat och jordmån, och då det visade sig att sådana
varieteter verkligen voro konstanta (vid odling), så vilja några göra
dem till särskilda arter. Om, såsom synes sannolikt, hybrida växter
kunna fortplanta sig med frön, så kan man häraf få en förklaring på
de- konstgjorda varieteterna, t. ex. »plantæ crispæ» (krusbladiga),
»tenuifoliæ» (smalbladiga former) m. fl. —Jämförligt härmed är följande
fall. Under Västgötaresan erfor Linné, att svartliafren från
Västergötland blir efter några generationer hvit om den odlas i Värmland, medan
tvärtom hvit Värmlands-hafre blir svart i Västergötland. Klimatet kan
icke så hastigt förändra färgen, »utan lieldre tror jag, att det myckna
(ståndar-) mjölet, som blåser från de andra hafreåkrarna på
svarthaf-ren, ändrar honom, liksom då blåkål sättes på samma säng som
hvit-kål att bära frö, hvarvid man i stället för hvitkål får vanlig blåkål,
emedan blomstermjölet blåst ifrån blåkålen på hvitkåls-blommorna».
Hybridiseringen väckte Linnés lifliga intresse. Han har också
själf utfört hybridiseringsförsök, som längre ned skola omtalas. Därom
säger han själf följande, om långt förutseende vittnande ord
(Disqui-sitio, 1759, sid. 29): »Här öppnar sig ett nytt fält för botanisterna^
där de kunna försöka att frambringa nya växtarter» (»novas efficere
species vegetabilium»). Gissnings vis uttalar han redan 1744, att den
nyss omnämnda Peloria är en hybrid (en gestaltändring af Linaria
C. A. M. hindra an, Linné såsom botanist, n
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
