- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
112

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I’I2

en röd silkestråd (såsom igenkänningstecken) omkring dennas
fruktämne. Följande dag tog jag bort hanblomman, och detta var det
enda fruktämne, som förblef fastsittande och gaf frukt, jag hämtade
då från växthuset en annan hanblomma, från hvilken jag ined. en
pincett tog en enda ståndarknapp, och denna afskrapade jag helt
lätt med en fjäder, så att blott helt obetydligt pollen föll pä en
honblommas märke, medan jag lät två märkesfiikar vara öfvertäckta af
papper. Äfven här utväxte frukten till sin vanliga storlek, men då
jag afskar den på tvären, hade blott ett af dess tre rum ett stort
frö, medan de två öfriga rummen voro tomma.» (Disquisitio, sid. 18).
— Jairopha urens blommar årligen i varmhuset» (Disquisitio, sid.
20), »men honblommorna gå före hanblommorna och förlora sitt hylle
och blomma slut (»deflorescunt»), innan hanblommorna öppna sig.
Till följd häraf bära de ej frukt, utan fruktämnena affalla, och till år
1752 hade vi aldrig erhållit någon frukt af Jatropha (i Uppsala). Men
nämnda år voro hanblommorna som bäst i blom pä ett högt
exemplar, då ett litet individ i en blomkruka började utslå sina
honblommor. * Det senare exemplaret satte jag under den stora plantan
och vann därmed, att honblommorna gåfvo frön, som voro grobara . . .
För 2 år sedan (d. v. s. år 1757) lade jag några hanblommor i ett
papper, till dess deras pollen affallit, och gömde detta om jag minnes
rätt i 4 eller 6 veckor, då på samma växt en annan gren började få
honblommor. Nu utströdde jag öfver dessa det länge förvarade
pollenet, men endast öfver 3 blommor, som voro utvecklade.
Dessa tre satte frukt, men alla öfriga, som sedan slogo ut,
abor-terade.» — Genom sina experiment med dessa 4 sista omtalade
arter har Linné bevisat, att frånvaron af hanblommor leder till
honblommornas sterilitet hos sambyggare och tvåbyggare, och att äfven
här konstlad pollinering kan komma naturen till hjälp.1

—- Att Musa saknar frön, såsom författarna till Hortus
Malabari-cus fastställt, syntes mig vara paradoxt; men då jag sedan» (Musa
CiifTort., sid. 36; Sponsalia plant. § 25, Am. ac. 1) »såg att de första
blommornas pistiller sakna ståndare, och de senare blommorna voro
hanliga, så begrep jag, att aldrig några frön här skulle uppkomma,
förr än flera exemplar växte tillsamman och samtidigt blommade.»2

1 De mycket omtalade försöken af Camerarius, se sid. 16, äro af detta
slag. Han afskar lianblommorna hos Ricinns och Zea samt isolerade (afsiktligt?)
honplantor af Morus(?), Mercurialis annua och Spinacia oleracea. Några
polline-ringsförsök på konstlad väg anställde han veterligen icke. Om experiment före
1752 beträffande sexualiteten, se Sachs, Gesch. der Bot, sid. 426.

2 Jämför Linnés åtgärd att sammanföra två Musa-individer (år 1759?),
Funda-menta fructificationis, Amoen. acad. 6, sid. 294,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free