Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundlade en ny uppfattning af växten, dess delar, dess väsen, dess
lif, en uppfattning, som i allt väsentligt ännu är grundvalen för
botanikens arbete på skilda områden. Han visade genom lära och
föredöme, huru verklig naturkunskap vinnes genom iakttagelser; han är
själf en af alla tiders största upptäckare på naturlifvets område och
har genom sina observationer och försök öppnat många
forskningsfält, som ännu äro rikligt gifvande. Han skänkte växtkännedomen
ett nytt benämnings- och beteckningssätt, hvarigenom den blef lätt
och intagande, redig och säker, och han har format det språk, som
ännu tankes och talas i botaniken. Genom sin djupa inblick i
natursammanhanget kunde han införlifva mänga allmänna företeelser med
den botaniska forskningen, och genom de praktiska rön, som han lät
komma vetenskapen till godo, gaf han den en grundval af reala
insikter, på samma gång som han bevisade nyttan af naturhistoriskt
vetande och ett rationellt förfaringssätt i det praktiska lifvet. Hans
öfverlägsna personliga inflytande samlade en stor skara framstående
lärjungar, som i sin store lärares fotspår fattade naturens utforskande
såsom ett högt och ädelt lefnadskall, och förut obearbetade
florområden blefvo därigenom tillgängliga för forskningen. Han förskaffade
naturhistorien ett hedersrum bland vetenskaperna och ett förut oanadt
berättigande i den mänskliga odlingen.
Lefvernesbeskrifningarna förtälja, att Linné rastlöst arbetade och
aldrig hvilade. Arbetet var för honom lifvet, naturstudiet var den
uppehållande kraften, vederkvickelsen och belöningen. Naturforskare
af djupt allvar, såg han naturen såsom ett »tempel», sin egen
uppgift såsom en tempeltjänst, och forskningens noggrannhet och
ihärdighet var »vishet och dygd». Naturbetraktelsen, »curiositas
natura-lis», var för honom »en vandring i ljus, liksom på en himmelsk jord,
ett lif i en jordisk himmel», och till den Högste frambar han
tacksägelser för »opera et dies», arbetskraften och lefnadsåren.
Linné hade vid 23 års ålder, då han började det arbete,
som han benämnde »fundamenta botanica», viss om sin
kallelse sagt till sin bok: »Jag will dig försäkra att med tiden få boo
uti Botanices principum palats, ja ofta blifwa deras geheime råd».
Då han vid sin lefnads afton såg tillbaka på sitt arbete, visste han,
att det ej varit förgäfves. Det ord, som Haller skref om Species
plantarum, är äfven eftervärldens vittnesbörd om Linnés hela lifsverk:
Maximum opus, et œternum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
