Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
man kom up åt Landet, ju mer släta och swårare at åtskilja. Wi
gingo ifrån Stranden up åt Landet, at noga räkna så många Ryggar
wi tydeligen kunde se och skilja, at wi ej måtte förtaga oss på
något åhr, då wi räknade 77 helt säkre Landtrygger, af hwilka den
sidsta låg åtminstone 500 Alnar ifrån Hafwet, efter den räkning wi
kunde giöra genom steg; hade wi haft instrumenters at wi kunnat
afwäga den 77 ryggen mot Hafwet, och sedt huru mycket högre
den war än sielfwa Hafwet, så hade wi ock kunnat sluta, huru mycket
Hafwet här siunket undan på 77 åhr; ty ett sådant ährligt til tågan de
i Land, har jag aldrig sedt, så wida jag farit och rest. Det faller
mig doch sällsamt, at den 77 Ryggen ifrån Hafwet ligger så högt, at
man öfwer landet kan se åt wästra sidan: uträknar således, at denna
Udde blifwer långt yngre än man eljest gierna skulle sig föreställa;
ej eller kan man föreställa sig annat än at Hafwet, som emellan desse
Ryggar lagt så klara råmärken, skolat gifwit genom desse Åsar
tillkänna säkra åhr, hälst man ingenstädes ser desse Ryggar brutna,
eller flere af dem tilsammans hopgyttrade. Det wore önskeligit,
at någon Landtmätare, som kommo sig att uppehålla på denna ort,
wille detta noga aftaga.»
Sannolikt har ingen forskare före Linné beskrifvit så
intressanta exempel på terrassformigt anordnadt strandgrus som aflagringarne
vid Kapellshamn och Hoburgen; ja äfven i senare tid torde det vara
sällsynt, att någon räknat 77 ryggar öfver hvarandra. Man skulle af
framställningen nästan kunna tro, att Linné själf fann antagandet, att
hvarje rygg motsvarade ett år, tvifvelaktigt, åtminstone fann han ju
konsekvenserna af ett dylikt antagande egendomliga.
De strandvallar, om hvilka här är fråga, hafva undersökts af
statsgeologen, d:r H. Munthe, som därom benäget meddelat, att de
högsta vallarne härröra från ancylussjöns tid, de öfriga från
littorina-tiden. För här meddelade fotografi öfver desamma (fig. 2) står jag
i tacksamhetsskuld till d:r Munthe.
Det var emellertid icke endast strandaflagringar, utan äfven vissa
klippformationer, på Gotland kända under benämningen »raukar»,
som gåfvo Linné vittnesbörd om forntidens högre vattenstånd. Han
beskrifver utförligast en samling sådana vid Kyllei samt lämnar äfven
den i omstående facsimile (fig. 3) återgifna afbildningen öfver desamma.
»Stenjättar kalla wi med den lärda Biskop G. Wallin den
prospect wi fingo se på siön utanför Kyllei; emellan
Stranridare-gården och kalckugnen Kyllei war jemte Hafswiken en slutande
Backe, på hwilken stodo många ganska stora och tiocka kalckstenar
til 4 à 6 famnars högd, stälde i rad lik som rudera efter Kyrkior och
Slott, de som stodo nedan för Backen woro högre än de öfre, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
