Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / IV. Carl von Linné såsom geolog / 12 (1907) Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allas hufwud syntes lika höga. När man war
ett stycke ifrå dem sågo de ut som Stoder,
Bröstbilder, Hästar, och jag wet intet hwad för
Spöken. Ofelbart är at alla desse tilförna warit et
Kalckberg, men sedermera då hafwet ännu stod
nästan så högt som de, och alt widare til des det
lemnade deras rötter blifwit slipade, sönderskurna
och formerade af hafwets swallande och
brusande wågor til den skapnad de nu äga; det är
ingen twifwel med mindre watnet, som så krusat
dessa stenar på sidorna, och som gjordt dem
nedantil smalare, kunnat bortskiära eller
bortfräta den emellan liggande jorden. Äfwen dylika
Stenjättar hade wi inemot Slite af lika högd och
storlek.»

Fig. 3. »Stenjättar» eller »raukar» vid Kyllei på Gotland. Facsimile af bilden i Linnés »Gothlandska resa».

I sitt tal om den beboeliga jordens tillväxt
omnämner Linné företeelsen på följande
sätt: «Vid Slite och Kyllej på samma Gotland
finnas ofantliga stenblock, hvilka till storleken
likna höga kyrkor, jättar och kolosser, som
genom vågornas kraft blifvit utskurna ur hårdaste
hälleberget.»

Den förklaring, som Linné här lämnar öfver
»raukarnes» uppkomst, är som bekant fullt korrekt
och har ännu i dag sin giltighet.

I nyssnämnda tal, där ofvan anförda iakttagelser
angående det forntida högre vattenståndet
på Öland och Gotland rekapituleras, tillfogas
dessutom:

»Gotlands ganska höga berg Torsburgen och
Hoburgen hafva lodräta kalkstenssidor, hvilka äro
refflade och urholkade af vågsvallet under den
tid, då hafvet öfvertäckte hela Gotland
förutom dessa tvenne berg, hvilka då upplyfte sina
hufvuden ur djupet på samma sätt och med lika
utseende, som nu Karlsöarne.» Anmärkningen är
riktig, ty Gotland var fullständigt betäckt af det senglaciala hafvet,
hvarur det sedermera småningom uppsteg.

Den skildring, som i resebeskrifningen lämnats öfver dessa berg,
är särdeles målande, men jag måste inskränka mig till att anföra det,
som företrädesvis har intresse för geologen. »Thors-borg, det enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>