Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gråbergens bildning. — Västgöta fjällar. — Taberg. — Dalasandstenen. — Petroleum. — Försteningar i Dalarne. — Jättegrytor. — Åsar. — Mörkfläckig sandsten. — Nipor. — Märgelns igenkännande och ekonomiska betydelse. — Mariekor. — Torf. — Jordskott. — Bleke och kalkafsättning. — Flygsand. — Hafsbottnen vid långgrunda stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
motstånd af gärdesgårdar, byar eller dylikt; då han lägger sig på bägge
sidor om gärdesgården, men mast och slättast på lä-sidan, får öfwerst en
hwass kant, som wänder sig åt wädret; han sopar jorden, och hwar som
tufwor äro, lägger han sig i lång slutt på baksidan, men icke på
framsidan. Han blifwer som snö ofwantil hårdare, och tager en skara, wisar
äfwen ofwanpå helt små krypande lineer, lik som snön.» Vidare skildras
huru flygsanden kan bindas genom margräset eller sandröret
(Atn-mophila arenaria) samt sandhafren eller strandrågen (Elytnus
arenarius), hvarjämte han redogör för de med dessa växter utförda
omfattande planteringarne vid Ängelholm och i samband därmed ger
anvisning om de enklare metoder, som användas vid motsvarande
planteringar på de holländska dynerna, hvilket han utan tvifvel genom
autopsi lärt känna under sin vistelse i Holland.
Detta kapitel skulle vara ofullständigt, om jag icke slutligen
anförde LINNÉS iakttagelser öfver hafsbottnens beskaffenhet på
långgrunda sandiga stränder. På färden mellan Altona och
Amsterdam (1735) hade han tillfälle att undersöka en dylik botten,
hvarom han själf (Iter ad exteros) berättar.
»D. 24 Maj. Gick man upp på en ö i Ostfrisland, Nordenoge.
Man sättes ett litet stycke om bord, så långt som båten gick, straxt
skulle man vada på halfva benen. Det var midt på dagen och
vattnet var ganska varmt. När man vadat 1/g mil, var mest torrt
8/s mil, der man för 5 timmar sedan kunnat seglat. Öen med landet
hörer till fursten af Aurich. Här fick man noga se huru hafsbottnen
såg ut: all bestod af fin hvit flygsand, i hvilken då man grof ett
stycke, kom mörkgrå, som tycktes hålla jern. Ofvan på hvar slätt
några små transverselle lineœ undulosœ efter vattnet [böljslagsmärkeni.
Öfver allt små ?nonticuli, stora som en half göpen jord, med ringar
af sand till form af trattbakelse, like en stor hop krämlad mask.
Inunder dessa lågo stora lumbrici, lika daggmaskar, sed pimctati.
elevati) i hvilka var liksom i en korf, för blod sand inproppad. ForU
diversa spenes. [Sandmaskar]. Dessa voro jemt öfver hela bottnen,
obeskriflig och otrolig myckenhet till föda för fiskarna, alla så jemt
ifrån hvarandra distribuerade, som hade de varit inqvarterade. Emellan
dessa monticuli voro här och der, dock panciores, excavationes
semio-vatœ med foramen midt uti. Hvad här i var, vet jag ej, om
Lum-brici görat eller ej. Då jag grof i jorden, fans ock Juli rubrik longi.»
Under Västgötaresan gjorde Linné liknande iakttagelser vid
stranden af Orust. »Swansunds Gästgifvaregård quart 12 ifrån Marstrand.
Här gingo \vi ut i hafvvet öfwer knäds, at wid långgrunta stranden
botanicera på hafsbotnen; där funno wi Zosteram, Ruppiam, Boror i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
