Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
I Systema naturœ (uppl. 1768) upptagas bland petrificaten tre
Tubiporœ och sju Madreporœ såsom »deperdiiœ» och om dessa
yttras: ^Habitant in Mari Baltico, cum quotannis ad Goilandiam
rejici-untur; deperdith, sålunda ungefär detsamma som säges om
ortocera-titerna. En del af de gotländska korallerna upptagas emellertid Icke
bland petrifikaten, utan bland de lefvande djuren, en tveksamhet,
som redan af Lindström framhållits. Denna tveksamhet blir
emellertid naturlig, när man ser hvad LiNNÉ yttrar i Museum Tessinianum
om »Porpita, Helmintholitkus soophyti me dus œ, Hafspenning, Kräksten
af Manetter», som han angifver förekomma allmänt på Gotland och
Öland.
»Modren til denna sten är lik en liten Manett och aldeles af
samma skapnad. Djuret blef tagit för några år sedan i gräs-sjön i
Ostindien och skänkt til Upsala natural Cabinet af Herr
Commerce-Rådet Lagerström, at man der har både djur och sten för ögonen.
Man trodde strax tilförene, at denna sten varit frö af våra
Gottlands-Coralier, som kallas Gumshorn, eller åtminstone, at de hopvuxit af
lera, som satt sig i stjernan på corallen och löpnat tilsammans, och
aldrig någon hade sig förestält at det varit af nöden söka modren
alt ifrån Indien.»
På hvilket djur LiNNÉ här syftar, är mig icke bekant och är
för den föreliggande frågan likgiltigt. Hufvudsaken är, att han trott
sig igenfinna en af de gotländska korallerna (Madrepora simplex
or-bicularis plana, stella convexa — Palœocyclus porpita) i ett från
hafvet vid Ostindien hemfördt djur. Det är då helt naturligt, att han
skulle tänka sig, att så äfven kunde komma att ske med några af
de öfriga. Hans omnämnda tveksamhet kan därföre snarast
betecknas såsom en prisvärd försiktighet inför ovissheten om hvilka djur,
som ännu i de aflägsna hafven återstodo att upptäcka.
I samband härmed torde äfven böra anföras hvad LiNNÉ i
Museum Tessinianum yttrar om ammonshora [ammoniter] och
vild-musslor [brakiopoder], I fråga om de förra säges: »Desse alle äro
obekante til sin härkomst, ty skalen af djuret är hvarken i Europa
funnit eller i Cabinetterne sedt, hvarföre djuret räknas allmänt ibland
dem, som aldeles gått ut, så at vi hade ej minsta sporr efter desse
kräk, der de ej blifvit i stenar intrykte, och lära vi endast slagen
af desse Nautiler utur bergen.» Efter att hafva beskrifvit flere
»vild-muslor» (Anomiæ) anmärker Linné: »Alla desse Vildmus lor äro oss
nu förtiden til sina kräk och oförändrade skahl, obekante, at vi
aldrig finne dem i musle-Cabinetten och vete vi ej hvar de i verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
