Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ölands och Gotlands berglager och försteningar. — Äro djuren själfva bortflyttade eller utdöda? — Västgötabergen. — Strata terræ. — Kambro-silurlagren i Skåne. — Linné, Bergman och Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
nen på anfördt sätt urhålkats, var följaktligen riktigt. I Oeconomia
naturœ anföres »Brattfors i Wästergötland» såsom ett af de ställen,
där hafvet fordom rasat.
Lagerföljden hos åtskilliga af Västgötabergen var redan före
LINNÉS besök därstädes till sina hufvuddrag känd. Redan
Sweden-BORG hade, om ock i största korthet, redogjort för lagren i Billingen
och vid flere olika tillfallen framhållit det egendomliga däruti att
gråsten — d. v. s. trapp — såväl i Kinnekulle som Billingen
öfver-lagrar kalksten, i hvilken »Fiskar och Insecttyg äro giömda», till
följd hvaraf han drog den slutsatsen, att äfven denna gråsten
(trappen) måste vara ett i hafvet afsatt sediment.22 Och fyra år
före Linné hade dennes lärjunge Kalm besökt Kinnekulle samt
Halle- och Hunneberg och i sin resebeskrifning lämnat en delvis
ganska fullständig redogörelse för desamma.28 Detta gäller
isynnerhet de nedre lagren i Kinnekulle: sandstensklefvan, limstensvallen
samt rödklefvan eller rödstensklefvan, hvilken han säger vara
alldeles samma bergart som den s. k. ölandsstenen, och från hvilken
han anför åtskilliga försteningar — »Kålfvar eller Pesàr», »Pinnar»,
»Chrystalläplen» o. s. v. Däremot är redogörelsen för de öfre lagren
mera knapphändig, dock säges att »svarthällar» eller en becksvart
skiffer på somliga ställen bilda sidorna af själfva kullen samt att
denna »til en del består af gråberg, til en del af jord och någon
blandning af åtskilliga gråstenar.» Utförligare är beskrifningen af
bergarterna i Hunne- och Halleberg, dock synes han icke där hafva
iakttagit sandstenen under alunskiffern.
Det första af Västgötabärgen, som LlNNÉ besökte, var
Kinnekulle, hvarom han i resebeskrifningen yttrar :»Kinnekulle är en plats
ibland de merkwärdigaste i riket för dess synnerliga belägenhet och
skapnad. Denna Kinnekulle är et bärg med breda och widlyftiga
afsättningar, eller trappewis lagda fält, som kunna innehålla hela
Soknarne, hwartil kommer, at desse afsättningar äro betäkte med
sköna ängar, wackra åkerfält, skog eller löfträ; dessutom består
hwart-dera för sig af särskildta bärgarter, hwilka äfwen som afsättningarne
gå nästan liorizontailt omkring bärgets medelpunct; dertilmed äro
dessa afsättningar åtskilde med perpendiculaire afbrytningar eller
klefwor, som likna de aldrahögste Kyrko- eller Slotts-murar, hwilket
alt kan noga hämtas af den medföljande Profilen öfwer Kinnekulle,
som Voluntairen af Fortificationen, Hr. Joh. Svensson Lid/iolm, wår
angenäme ledsagare öfwer denna Kulle, helt accurat afmätte och aftog.
Denna profil, som omstående återgifves i förminskadt facsimile
(fig. 7), hade Linné jämte åtföljande beskrifning först publicerat i en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
