Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
LINNÉS MEDICINSKA UNGDOMSSTUDIER
det rent medicinska området. Utan kännedom om den ringa hjälp,
som Linné under sina studentår af lärare erhöll, framstår ej tydligt
hans ovanliga begåfning och energiska arbete; först mot den mörka
bakgrunden aftecknar sig Linnés bild i sin verkliga klarhet och
storhet».1 »Ingen såg någon anatomie, ingen chemi, och Linnaeus
hade aldrig fått höra någon botanisk föreläsning hvarken publice
eller privatim», yttrar han sedermera själf.3 Linné fann sina käraste
förhoppningar fullkomligt gäckade, och hade gärna återvändt till sin
»hulde» Stobaeus, om han därtill haft tillgångar. Af hjärtat
erkände han sin obetänksamhet att öfverflytta till Upsala och skrifver
själf till Stobaeus, att han på det högsta ångrade sig,
»besynnerligen som mitt sinne altid frätte den stora obligation jag
står uti hos hr Doctorn, hvilken är större än hos någon, näst mina
föräldrar i verlden, som jag för hvar man måste och skall tillstå. Och
huru jag lönt godt med ondt, hvilket är djefvulskt, detta bekänner jag,
ångrar och deprecerar».8
När fattigdom och saknaden af det nödvändigaste för lifvet
tillika började allt mera trycka Linné, var det domprosten Ol.
Celsius, själf en utmärkt botaniker, som ryckte honom ur hans
förtvif-lade, hopplösa belägenhet och fastade Ol. Rudbecks
uppmärksamhet vid den arbetsamme, kunskapsrike studenten. Från denna stund
öppnade sig genom C e Is i i bemedling en ny bana för den hittills
okände, tillbakasatte ynglingen. I konsistorium föreslår Rudbeck
»att studiosus medicinae Carl Linnaeus Smolandus är en ibland
de kiäckaste våra ynglingar, som till en docens med tiden i den
fakulteten tjena skulle och vore fördenskull väl, om han under sin
fattigdom, men derjemte flitiga och qvicka uppförande, isynnerhet i studio
botanico, kunde soulageras med duplici stipendio regio til vidare. Som
något hvar af H. H. Professorerne hade sig denne stud. Linnaei
skicklighet väl bekant, beviljades at han hos Illustriss. Cancellarium
i ödmjukhet blifver föredragen til ofvannämde stipendii duplicis
åtnjutande».4
Detta förslag fann ytterligare understöd af konsistorium, då
rektor beklagade
»at studium raedicum intet blir här vid academien med det
eftertryck handterat, såsom förr varit vanligit, hvaraf man i framtiden har
at befnichta den svåra efterföljden, at man i brist af nationelle nödgas
1 Th. M. Fries, Linné. Stockholm 1903. I. s. 44.
2 Egenhändiga Anteckningar af Carl Linnaeus om sig sjelf. Upsala
1823, s. 15.
* I bref den 8/u 1728, i De la Gardiska Archivet IX, s. 213.
* Cons. acad. prot. den 4/« *73°-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
