Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS MEDICINSKA UNGDOMSSTUDIER
3
blifvit anlagd.l En talrik krets af lärjungar, bland hvilka återfinnas
namnen af Sveriges mest framstående läkare för den följande tiden,
en Urban Hjärne, O. Bromelius, J. Rothman, E. Odelstjerna
m. fl., samlade sig omkring denne utmärkte man, hvars bemödanden
för de medicinska studiernas upphjälpande och befordran kraftigt
understöddes af den flitige, kunskapsrike Pehr Hoffvenius (1630—
1682). Under den senare delen af sitt verksamma lif ägnade sig
likväl Ol. Rudbeck, som bekant, nästan uteslutande åt antikvariska
undersökningar. Hans son Olof Rudbeck d. y. (1660—1740), som
därefter erhöll lärostolen i anatomi och naturalhistoria, var i yngre år
en ansedd botaniker och en flitig medarbetare i det stora botaniska
arbetet Campi Elysei, men hade ärft faderns kärlek för
fornkunska-pen och erhöll t o. m. 1720 ledighet från sina medicinska
föreläsningar, för att kunna odeladt ägna sig åt jämförande språkforskning.
Den originelle Lars Roberg (1664—1742), som innehade lärostolen
i praktisk medicin, sträfvade visserligen i början att befordra
medicinens studium och har äfven förtjänsten, att det redan länge
påtänkta akademiska sjukhuset kom till stånd, men vid tiden för
Linnés vistelse i Upsala var hans lärareverksamhet ytterst förslappad.
Hans föreläsningar voro så väl till form som innehåll synnerligen
brist-falliga. Sjukhuset kämpade med de största svårigheter och var under
den senare tiden dels obeboeligt, dels af brist på medel helt och
hållet stängdt.
Mot slutet af 1720-talet hade vid Rudbecks och Robergs
framskridna ålder medicinens och botanikens studium i Upsala blifvit
allt mer och mer försummadt och höll slutligen på att helt och hållet
utdö. Med undantag af de anatomiska demonstrationer, som några
af Collegii medici ledamöter anställde i Stockholm under vintern
17292 och dem han fått bevista samt en och annan dissektion i
Upsala, hvarvid han närvarit, synes Linné under sin studietid därstädes
knappt erhållit någon medicinsk undervisning. Han begagnade sig så
mycket flitigare af universitetsbiblioteket, för att genom läsning af
medicinska författare förkofra sig i den vetenskap, åt hvilken han
ville ägna sig. Träffande säger Th. Fries, att Linné »nästan utan all
ledning utvecklade sig — och det under några få år — till en
storman och banbrytare, ej blott på det naturalhistoriska, utan äfven på
1 Botaniska trädgården i Upsala 1655—1807. I. Af M. B. Swederus.
Ups. 1877.
’ Se förts uppsats *De medicinskt vetenskapliga institutens uppkomst och
förhållande till läkekonstens utveckling» i Patologisk-anatomiska institutionens
festskrift. 1890. Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
