Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS VISTELSE 1 HOLLAND 7
Den af Linné utgifna afhandlingen, innehållande en ny teori
om orsaken till de intermittenta febrarne, är hans första medicinska
arbete. Ehuru af omständigheternas makt oflfentliggjord i främmande
land, berör denna afhandling många inhemska förhållanden och
stöder sig på iakttagelser, gjorda i Sverige. Utan tvifvel är den också
till större delen utarbetad förr än Linné anträdde sin resa. Då denna
afhandling är mycket sällsynt och i allmänhet föga känd, torde det
för bedömandet af Linnés vetenskapliga medicinska ståndpunkt icke
sakna sitt intresse att längre fram, då vi komma att sysselsätta oss
med hans medicinska arbeten, meddela de viktigaste åsikter, hvilka i
denna skrift uttalas, ehuru här på förhand må nämnas, att Linné
själf under en senare tid återtog vissa däri uttalade satser. Detta
arbete blef emellertid några år därefter (1741), när fråga uppstod om
Linnés anställande vid universitetet i Upsala, plötsligt föremål för
ett häftigt angrepp af hans medsökande till professionen i medicin,
adjunkten Johan Gottschalk Wallerius.
Att det var botanikens studium och det rastlösa fullbordandet
af de storartade arbeten i naturalhistoria, hvilkas utarbetande Linné
redan i,Sverige påbegynnt och hvilka hastigt höjde honom till denna
vetenskaps främste målsman, som kvarhöllo honom under tre år i
Holland, är allmänt bekant.’ Däremot är det mindre kändt, att
Linné under en tid, då han med hela lifligheten af sin själ var
sysselsatt med genomförande af de mest omfattande reformer i de olika
grenarna af naturalhistorien, likväl fortfarande ägnade sig åt
medicinens studium och med glädje emottog hvarje tillfälle till utbildning i
denna vetenskap. Han begagnade sig flitigt afBoerhaaves såväl
offentliga, som enskilda föreläsningar, bevistade ronderna å sjukhuset
och åtföljde honom på hans enskilda sjukbesök. Medan Linné
vistades hos C lif förd i Hartecamp, reste han ofta in till Leyden, för
att åhöra Boerhaave och njuta af hans lärorika umgänge och
vidsträckta erfarenhet. Boerhaave, hvars vänskap söktes af många, men
vanns af få, omfattade å sin sida Linné med varm kärlek och
synnerligt förtroende, ja verklig utmärkelse. I ett bref, som Linné
medförde, då han besökte den namnkunnige Sloane i London, skref
Boerhaave:
»Linnaeus, som öfverlemnar Eder detta bref, är ensam värdig att
se eder och ensam värd att af eder ses; den som ser eder tillsammans,
han skådar tvenne män, hvilkas like verlden knapt skall ega».
1 *Ego infelix peregrinus omnia citissime corradere debeo, aliis curam preli
committere, hinc ut fit, non mirum». »Mea omnia opuscula sunt parva et qualia
exsulis vel peregrinatoris cssc solent, qui omnia secum portare debet». I bref till
A. v. Haller den 8/»° 1737.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
