Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ FÅR ANBUD ATT ÖFVERFLYTTA TILL UTLANDET 13
Djupt och bittert kände han denna splittring af sin kraft och
sin håg, ljuft lekte för hans blick minnet af de lyckliga dagar, hvilka
han tillbragt bland de doftande skatterna i Cliffords trädgård.
Han började längta tillbaka till sina vetenskapliga sysselsättningar,
och möjligheten att nödgas söka sig plats i främmande land begynte
hägra för hans själ.
Redan under sin vistelse i Holland hade Linné fått emottaga
flera anbud att kvarstanna och hans vänner begagnade hvarje
tillfälle att öfvertala honom att nedsätta sig där. Hollands fuktiga
klimat var dock menligt för hans hälsa och hade lagt honom flere
gånger på sjukbädden, men framförallt drog kärleken till hans fästmö
honom med oemotståndlig makt tillbaka till fäderneslandet. Då
utsikterna till en verksamhet, som motsvarade hans håg, ännu voro
osäkra, när hoppet att helt och hållet kunna ägna sig åt
vetenskaplig forskning försvann allt mer och mer i fjärran, fick tanken att följa
en kallelse till utrikes ort rotfáste i hans sinne. Därom skrifver
Linné till Alb. von Haller:
>Om jag icke erhåller den botaniska professionen i Upsala och Ni
efter tre månader viljen kalla mig, skall jag komma, om det tillåtes
mig att medtaga min lilla hustru.»1
Haller synes nämligen hafva erbjudit Linné sin profession,
jämte inseendet öfver botaniska trädgården i Göttingen, emedan han
längtade tillbaka till sitt hemland Schweitz.
»Jag beder att Ni, af hvilken Flora väntar mera än af någon
annan botaniker, må begagna Eder af ett lyckligt öde och återvända till
mildare klimat Om fäderneslandet en gång återkallar mig och jag
hoppas att det skall ske, har jag, om detta vinner edert bifall, bestämt
Eder till arfvinge af trädgården och min plats. I detta syfte har jag
talat med dem, i hvilkas händer allt ligger, ty åt en värdigare kan jag
aldrig lemna dem.» 2
Lyckligtvis gingo icke dessa planer i fullbordan, och Sverige
fick i sin historia behålla ett af sina största namn — Linnés.
Låtom oss nu återvända till Upsala, för att kasta en blick på
de sista stunderna af det tidskifte, som föregick Linnés
uppträdande som akademisk lärare. Olof Rudbeck och Lars Roberg
1 I brcf till A. von Haller den "/» 1739.
* I bref till Linné den u/n 1738 och "/i 1739 (hos Stoever, s. 168). Se
Th. M. Fries, Linné I. s. 252. — Om Linnés ställning till Haller kan jämföras
förfs uppsats *Carl von Linné i sitt förhållande till Albrecht von Haller* i &m~
netar VI (1878) och i Arch. f. Gesch. d. Medicin III. (1880).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
