- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
29

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINNÉ OCH SAÜVAGES

29

Man torde icke gå för långt, om man uttalar den tanken, att
näst Boerhaave det icke har funnits någon, som utöfvat större
inflytande på Linnés ställning till den medicinska vetenskapen, än
Sauvages. Det var han, som fortfarande underhöll Linnés kärlek
och intresse för medicinen. Det är till och med sannolikt, att utan
den nära och innerliga vänskap, som förband dessa vetenskapens
stormän med hvarandra, Linné under den växande bördan af sina
naturalhistoriska arbeten småningom hade förlorat sin ungdoms
kärlek för medicinen. Inflytandet af Sauvages’ skrifter på Linnés
medicinska arbeten är ovedersägligt och ännu större visar sig detta
inflytande med afseende på hans verksamhet som lärare i en del af
den medicinska vetenskapens grenar.

För att förstå, hvarföre Linné blef så varmt och lifligt
intresserad af Sauvages* skrifter, böra vi erinra oss, att den speciella
patologin därförinnan ännu icke blifvit af någon metodiskt bearbetad.
Linnés rikt utvecklade anlag för ett systematiskt betraktelsesätt af
naturen, tvang honom att äfven på medicinens område använda
detsamma. Då nu Sauvages, som själf var en framstående botaniker,
i sitt arbete om sjukdomarnas klassifikation infört en metod, som i
mångt och mycket erinrade om botanisternas sätt att ordna och
uppställa växterna, var det klart att Linné med förtjusning skulle
emot-taga ett sådant system.

Visserligen förekomma äfven tidigare uttalanden i denna
riktning. Redan Sydenham uppmanade att ordna sjukdomarna enligt
botanisternas föredöme1 och äfven Baglivi fann det nödvändigt, att
>alla sjukdomar, för att kunna lättare och säkrare skiljas från
hvarandra, borde efter botanisk metod bringas till vissa släkter och
arter». Sauvages tillhör likväl förtjänsten att på grund af
gemensamma symtomer hafva sökt gruppera sjukdomarna i vissa klasser,
ordningar och släkter efter deras större eller mindre
överensstämmelse med hvarandra. Så osäker än denna grund till följd af tidens
bristfälliga kännedom om sjukdomarnas natur i själfva verket var och
så mycket en sådan indelning dels skilde, dels sammanförde
väsentligt olika lidanden, så kunde detta Sauvages* system likväl icke
annat än tillfredsställa Linnés behof af vissa ledande grundsatser
vid ordnandet af sjukdomsvärldens företeelser.

Ehuru Sauvages sålunda gaf Linné den första väckelsen till
bearbetning af sjukdomarnas systematik och han i sina föreläsningar

1 »Primo expedit, ut morbi omnes ad definitas ac certas species revocentur,
eadem prorsus diligentia ac áxptflsia, qua id factum videmus a botanicis scriptoribus
in suis phytologiis.» Ofiera Universa. Lugd. Bat. 1754, pg. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free