Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
LINNÉ OCH VETERINÄRVETENSKAPEN
Hvad den, af en Collegii medici ledamot ingifne observationen
efter Dr Hegart angår, så är det en febris contagiosa, helt different ifrån
Baron Cederhjelms.
För Guds skull låt ej trycka detta, att ej Academien må blifva ett
löje för hela werlden.
Hr Hegart har sökt gallbläsan hos hästen och ej funnit henne,
huru aktsam t han gått till verket; hvart barn vet, att häst och ren
med deras slägt (species) ej hafva någon gallblåsa. Gud bevars, hvad
Barbaries scientiae historiae naturalis in hac amicissima patria.»1
Linné skref äfven själf några för den större allmänheten
af-sedda uppsatser rörande husdjurens sjukdomar3 och i hans skrifter
finnes en stor mängd notiser, hvilka mer eller mindre hänföra sig
till veterinärvetenskapen och till en del blifvit upptagna i densamma.9
Ju vidsträcktare kunskapen i dessa ämnen spridde sig, desto mera
blef uppmärksamheten fästad vid vikten att ordna landets
veterinärväsende, desto klarare framstod nödvändigheten att inrätta en särskild
undervisningsanstalt för detta behof. Det var på Linnés uppmaning
och förslag, som grundläggaren af Sveriges veterinärväsende, den så
högt förtjänte Petter Hernquist, ägnade sig åt dess studium. I ett
bref till ordföranden i Collegium medicum, Abr. Bäck, lämnar
Linné följande varma förord för honom:
»Uti mitt förra (bref) nämde jag, att till Professionem veterinariam
woro allenast 4 personer i riket, som jag kjände att där till föreslå,
men att jag icke wiste om någon af dem hade lust densamma antaga.
Uti M. Br. senaste (bref) anmodas jag tala med de närvarande
därom, det jag ock gjort.
Mag. Hernquist wore den jag tycker skulle lämpeligast winnas.
Det är en man, som aldrig släpt någon Wettenskap, med mindre han
henne penetrerat, då han begynt. Min Br. kan resonera med honom
1 I bref 1746. Ew. Ährling, C. v. Linnés Svenska arbeten, I, s. 171.
7 Dessa uppsatser äro, så vidt förf. kunnat finna, följande: Ar ek. Linnæi
Svar uppå L. Sal ut i bref angående boskapssjukan dat. 6 Juli 17JO, infördt i
Sal v ii Lärda tidningar 1750, s. 210. Utdrag af Hr Arckiatern ock Riddarens
Linnæi bref (om fdrsjukan) dat. den "/♦ 1756, utgifvet jämte ekonomielektor
Karl Dahlmans »Berättelse öfver Fdrsjukan i Lángkundra kärad ock
Stockholms läti* af Sundhetskommissionen. Sthlm 1756. Bägge senare omtryckta i
Modees verk VI, 4408. Arckiatern ock Riddarens Herr Carl Linnæi till Up~
sala Lands C ans lie den 14 ful i 1761 aflämnade utlåtande otn den i länet
for-sporda boskapssjukan i Inrikes Tidningar 1761 n:o 61. Linné har dessutom
skrii-vit förord till Landshöfding G. Falkenbergs »Anledning till en MuUhMedicina*.
Tryckt till innevånarenas tjenst och nytta i Wästmanlands Höfdingdöme. Westerås
1763. 8:0.
• J. G. Kinberg, Linné ock Veterinär-Vetenskapen. Föredrag vid K.
Veterinär-Institutets i Stockholm femtiodriga jubileum. Stockh. 1872. Innehåller
förteckning på hvad i Linnes skrifter förekommer rörande veterinära ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
