Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OCH KIRURGISKA SOC1ETETEN
49
att kirurgin skulle skiljas från professionen i praktisk medicin och
erhålla en skild lärare, hvilket likväl motsades af dåvarande professorn
i ämnet Samuel Aurivillius, »på det att äfven Chirurgien kunde der
[på Nosocomium] demonstreras och practiceras för medicinae alumnis».
Därtill borde utsökas den, som ej lärt konsten såsom ett handtverck,
utan förstode Chirurgien af grund, byggd på Anatomie och andra
nödiga delar». Denne lärare kunde äfven föreläsa bandagelära (som den
tiden spelade en stor roll i kirurgin genom sina konstfullt
sammanställda bindlar), obstetrik och rättsmedicin.1 Linné ville därför, att
yngre lofvande kirurger skulle fa akademisk bildning och vid
universiteten tillika studera medicin. På hans förord blef sedermera J. G.
Acrel, som studerat i Stockholm, 1767 utnämnd till medicine adjunkt i
Upsala, »ty jag rinner chirurgien förnämligast saknas här vid faculteten».
Man bör likväl ej tro, att Linné icke skulle hafva uppskattat
förtjänsten äfven hos andra än dem, hvilka förvärfvat sig den
akademiska graden. Det är en intressant episod i Sveriges
läkarehistoria, när den berömde, högt ansedde Olof Acrel icke utan examen
emottog den doktorsvärdighet fakulteten 1760, såsom uttryck af sitt
erkännande, ville tilldela honom, den vetenskaplige kirurgen och den
förnämste praktiserande läkaren i Stockholm. Fakultetens af Linné
uppsatta protokoll förtjänar att, till ett lika hedrande minne för desse
om läkarekonstens utveckling i Sverige så högt förtjänte män, här
anföras.
»Som Hr Professor Acrel distinguerat sig så märkeligen ifrån alla
andra chirurgis genom solid erudition i alla medicinens delar och en
widlyftig praxi medica uti residenset, men förnämligast genom sin
artiga bok om Curer i Lazarettet, som är en juvel full af så många
härliga observationer med mera, fant fakulteten skäligt att distinguera
honom ifrån de olärde och sämre genom doktors gradens offererande
till honom. Men som den fruktade att ett sådant præjudicat torde
gifwa anledning til missbruk, wart han af Fac. Dec. anmodad att här
in loco wisa genom discursio sin insigt, hwarföre han af oss närwarande
i hwarjehanda, som till medicinen hörde, blef hörd, besynnerligen i alla
de delar, som constituera essentiellt en medicus, wid hwilket alt han
wisade den färdighet att faculteten icke ägde många af sådan
experi-ence och lärdom, ty fant faculteten att han borde med alla tillförlitliga
elogier hos Hlustrissimum recommenderas med sanfardelig berättelse,
att han i alla delar wisat faculteten att han äger den insigt, som någon
tillförene promovendus kunnat præstera och hos faculteten alldeles
approberades.»*
1 Th. M. Fries, Linné. YL, s. 144.
• Medic. fakult. protokoll den "/* 1760. — Den af sin praktik mycket
upptagne Acrel reste kL 3 om morgonen från Stockholm, var kl. 8 i Upsala, för att
undergå förhöret inför fakulteten och återkom kl. 7 på aftonen till hufvudstaden,
HJeU, Llané tom Ukare. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
