Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS ALLMÄNNA MEDICINSKA ÅSIKTER 53
Det var det sista offentliga steg Linné tog för det lärosäte,
hvars välgång alltid legat honom så ömt om hjärtat; det var hans
testamente till den fakultet, öfver hvilken han spridt så mycken glans
och så mycken ära. Den 10/i 1778 tillhörde han icke mera
högskolan i Upsala.
in.
Då vi nu öfvergå till en framställning af Linnés medicinska
åsikter, sådana man finner dem i de talrika akademiska afhandlingar,
som bära hans namn, och söka att af dem lämna en sammanhängande
bild, skola vi icke kunna undgå att stöta på en mängd betydande
svårigheter. Linné har icke, såsom några af hans samtida, själf
sammanställt sina åsikter och sin erfarenhet i större omfattande
arbeten, utan endast åtnöjt sig med att uttala dem inför den talrika
krets af lärjungar, som han samlade omkring sig och hvilka sedan,
med ledning af hans föreläsningar, bearbetade en mängd
vetenskapliga ämnen. Den, som vill till ett helt förena hans medicinska
lärobyggnad, måste därför i hans talrika skrifter samla och uppsöka de
olika delar, hvilka bilda detta system. Visserligen har Linné själf
utgifvit tvenne systematiska afhandlingar i medicin, Genera morborum
och Clavis medtcinae, men den kompendiösa, ja aforistiska korthet,
han gifvit dessa arbeten, röjer nogsamt, att de varit ämnade endast
till underlag för de muntliga föredrag, hvilka han förstod att gifva
denna praktiska tilldragande form, som var för honom så
utmärkande.
Linné ställde den medicinska vetenskapens mål högt. För
honom, den outtröttliga forskaren, den skarpa iakttagaren af naturens
företeelser, var det klart, att om medicinen skall kunna göra anspråk
på en plats inom naturvetenskapernas krets, måste den för sin
utveckling välja samma metod som dessa. Linné fordrade, att
såsom fysikern stödjer sina satser på experiment, så bör äfven läkaren
grunda sina åsikter på försök och iakttagelser,1 ty »läkekonsten har
med närslägtade kunskapsgrenar haft den sorgliga lotten att förnedras
(deturpari) genom lättsinniga hypotheser och fördomar».3 Den rent
empiriska medicinen använder af erfarenhet pröfvade läkemedel, utan
att inlåta sig på en förklaring öfver deras sätt att verka, den ratio-
1 Inebriantia (1762).
* Circa fervidonxm et gelidorum usum paraenesis (1765).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
