Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 LINNÉS ALLMÄNNA MEDICINSKA ÅSIKTER
nella läkekonsten däremot sträfvar att, när störingar inom de meka*
niska lagarna för kroppens byggnad och funktioner uppträda, återföra
dem under samma lagar.1 Genom föreningen af anatomiska, botaniska,
fysiologiska, kemiska och mekaniska sanningar med medicinens
lärosatser, har den rationella läkekonsten uppstått. Själfva de verkligt
vetenskapliga iakttagelserna förblifva bestående och förändras aldrig,
medan förklaringarna öfver deras orsak och natur äro underkastade
växling och förändras allt efter den under olika tider gällande
uppfattningen. Medicinens teori utgör liksom nyckeln till de praktiska
iakttagelserna, men dessa äro den lydiska sten, med hvilken denna
teori bör pröfvas. Ty om vetenskapen uppställt riktiga indikationer,
kan läkaren alltid reda sig i dunkla och tvifvelaktiga fall. Saknar
däremot en metod, som borde kunna begagna sig (disponere) af
vetenskapens grundsanningar, en pålitlig och fast grund, blir hela den
medicinska praktiken osäker och vacklande.* Man har visserligen
påstått, att tiden ännu icke vore mogen för ett medicinskt system. De
medicinska lärosanningarna böra likväl bringas och uppställas i den
ordning, som deras natur tillåter, och därefter genom nya samt
ständigt upprepade iakttagelser förbättras och fullkomnas, ty där icke
någon början finnes, där kan icke heller väntas en utveckling. Teori
och erfarenhet förblifva sålunda den gemensamma grund, på hvilken
det medicinska systemet må byggas.’ Den rationelle läkaren, som
vill förtjäna detta namn, bör därför hellre vara eklektiker, än blindt
och ensidigt hylla en viss skolas åsikter. Äfven Linné måste i sin
ställning och från sin ståndpunkt vara det, om han ock hyste och
uttalade många originella idéer på läkekonstens område.
Hvad beträffar det patologiska åskådningssätt, som vid tiden för
den Boerhaaveska skolans obestridda öfvervälde gjorde sig
gällande inom medicinen och som äfven märkbart inverkade på Linnés
vetenskapliga teorier, må till förstående af de åsikter, som vi längre
fram finna uttalade i hans skrifter, här med några ord antydas
grundtanken i Boerhaaves sjukdomslära. Hvad är då sjukdom? Den
är det tillstånd i organismen, som uppkommer, när de inom kroppen
medelst fibrerna försiggående rörelserna icke motsvara organernas
ömsesidiga behof af hvarandra och vätskornas jämna fördelning, vare
sig i blodkärlen och de serösa kärlen, eller när blodet själft saknar
1 iCorporis nostri machina ad leges mechanicas atque hydraulicas, quo
struc-turam et operationes, est efficta, ita etiam quandoque turbata eadem erit ad regulas
emendanda.» Purgantia indigena (1766).
• Sa por medicanientorum (1751).
1 De eflectu et cura vitiorum diæteticorum (1766).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
