Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillrika, helt och hållet spekulativa antagande af växt- och
djurorganismens likartade byggnad, icke väckte större uppmärksamhet eller
gaf uppslag till fortsatt forskning, kan förklaras endast genom den
mikroskopiska anatomins och utvecklingslärans dåvarande låga
ståndpunkt. Först sedan mikroskopet, hvarmed Linné lika litet som
andra läkare vid den tiden befattade sig, kommit till allmän användning,
blef detta spörsmål genom M. J. Schleidens och Th. Schwanns
arbeten utgångspunkten för en fullständig omhvälfning af vetenskapen.[1]
Lifvets rörelse och känsla, säger Linné, har sitt säte i
medullarsubstansen, som är det ursprungliga och först bildade i kroppen.
Under dess inverkan uppstår sedermera ur näringssaften så väl de
flytande som fasta delarna (corticale solidum ac liquidum).
Medullarsubstansens näring sker medelst de finaste ämnena i den flytande
kortikaldelen och underhålles af den elektricitet, som lungorna
upptaga ur luften.[2] När förhållandet emellan dessa konstituerande delar
rubbas, uppkommer sjukdom. Man kan härvid skilja de sjukdomar,
hvilka äga sin grund i en förändrad beskaffenhet af kroppens
vätakor och de sjukdomar, hvilka tillhöra de fasta delarna. Febern
antyder en rubbning i vätskornas (blodets) sammansättning och
Linnés feberteori hvilar på den föreställningen, att »om någon skärpa
intränger i kroppen», febern uppstår för att afsöndra eller aflägsna
1: Till jämförelse med en senare tids naturfilosofiska betraktelser må här med
Linnés egna ord meddelas denna hans föreställning om likheten emellan växternas
och djurens byggnad: »Liksom träden hafva medulla innerst, täckt med Lignum och
Cortex, sä har ock naturen varit män att soignera medulla i. e. Cerebrum et
medulla spinalis hos djuren inom en tjock benskorpa. Naturen har ock gifvit medulla
en cortex, som skall föda henne, rötterna (vasa lactea) suga saften ur drifbänken
(intestina) och medulla skulle torka ut, äfvensom det gör då man skär af barken på
träd rundt omkring, om vasa lactea ej söge åt kroppen födsaft. Aristoteles har
darför rätt, då han säger människan vara en inversa planta.» Linné uttalar den
egendomliga tanken, att om icke hjärnan och medulla spinalis hindrades i sin växt
af benskorpan, skulle vi fortfarande växa så länge vi lefva, »liksom träden och vissa
lågre djur, sås. vermes, medusa m. fl. Äfven polyper och Tænia växa så länge de
lefva och deras afföda växer immediate ur deras medulla. An medulla växer in
infinitum ses af all tings propagation, som sker genom den. Därför växer ock en
gren af ett träd, om den sättes ned i jorden.» Linnés Föreläsningar öfver Clavis
medicinæ.
2: Linné skrifver härom i Egenh. Anteckn. s. 201. »Hvad respirationen
angår, var han den förste, som trodde att lungan droge electricum ur luften och
gåfve det till medullare, således vore detsamma som spiritus animalis, — och att
lungans förnämsta function därför ej vore att accelerera bloden. Många
utländningar hafva ansett detta som en hypothese; men Linnæus ansåg det som ett
axiome.» Hår må erinras om Linnés yttrande »att ljuset, elden (värmet) och
elektriciteten icke torde vara stort skilda» (Föreläsningarna öfver Clavis medicinæ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
