Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS UTTALANDE OM VISSA SJUKDOMSORSAKER 77
egna, som af andra gjorda iakttagelser vid sjukbädden. Till dessa
sjukdomar hänföras skabb och epidemisk rödsot (dysenteri), som
Linné kallar »scabies intestinorum interna», kikhosta (tussis ferina),
koppor, mässling, syfilis och pest.1 Senare upptagas i denna
kategori äfven spetälska (lepra), lungsot8 (phthisis) och frossartade febrar.3
Ehuru ifrågavarande små djur ännu icke blifvit upptäckta och
beskrifna, ansåg Linné, att de smittosamma sjukdomarnas utbredning
har en anmärkningsvärd likhet med det sätt, hvarpå en mängd djur,
isynnerhet insekter, fortplanta sig och förökas. Han tillskrifver
smittämnenas ofta plötsliga och fruktansvärda utveckling en sådan grund.
Ju mindre ett djur i allmänhet är, desto talrikare afloda kan det
frambringa och därför torde man väl kunna tänka sig, att redan ett
eller annat af dessa små djurväsen genom sin oerhörda
förökning förmår inom kort uppfylla hela den mänskliga kroppen. Detta
förhållande röjer sig äfven däruti, att vid koppympningen det icke
kommer an på den större eller mindre mängden af var, som
användes för framkallande af koppustler. Såsom bevis för åsikten om
de smittosamma sjukdomarnas parasitära ursprung, anför Linné tillika,
att smittämnet förstöres af köld, men föröker sig i värme.4 Linné
uttalar den förmodan att, om också dessa »lefvande orsaker»
till de exanthematiska sjukdomarna ännu icke blifvit funna och
upptäckta, framtida noggranna forskningar skola finna deras byggnad vida
mera konstrik och sammansatt, än man ännu kan ana, ty den
sanningen står fast, »att naturen ingenstädes är mer fullkomnad, mer
konstrik, än i sina minsta företeelser».5 Dessa små djur hafva
säkerligen åstadkommit för mänskligheten större förluster, än de största
krig. Hvem bestämmer, utropar Linné, hvar naturens i det stora
och det ringa lika beundransvärda utveckling börjar eller slutar,
ty naturen fortskrider gradvis, icke språngvis! I växtriket finnes
en anmärkningsvärd analogi för ett sådant smittämne, nämligen
Ustilago (på Hordeum enl. Miinchhausen). En synnerlig vikt lägger
han därpå, att de läkemedel, som visat sig vara verksamma mot
insekter och skabbdjur, äfven vid smittosamma sjukdomars
behandling visat sig välgörande, ss. mysk, kamfer, mercurialia, svafvel o. s. v.
Sålunda lät Linné under en våldsam koppfarsot sina barn bära på
1 Exanthemata viva (17S7).
• Lepra (1765), De Viola Ipccacuanha (1774), De Ledo palustri (1775).
• Mundus invisibilis (1767).
4 Lepra (1765).
• Exanthemata viva (1757).
• »Qyi perpendit unicam farinæ ustilaginis particulam per omnes ejusdem
radicis tridceæ aut hordaceæ spicas muhiplicari, analogiam haud minimam inveniet.»
Mundus invisibilis (1767).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
