Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 LINNÉS UTTALANDE OM VISSA SJUKDOMSORSAKER
halsen myskpåsar (enligt bruket i Norrland) och trodde, att de
därigenom blefvo bevarade för smitta.1 Vid svår mässlingshosta fann
Linné små och ofta förnyade doser af flor. sulphuris särdeles
verksamma. — I en senare afhandling *De mundo invisibilu (1767)
utvecklar och vidhåller Linné ytterligare sin uppfattning om de
smit-tosamma och exantematiska sjukdomarnas uppkomstsätt genom ett
^contagium vivum* och uppställer till sist frågan »anne animalculis
infusoriis debeantur morbi contagiosi et exanthematici plerique».’ I
sammanhang med Linnés tanke om »contagium animatum» såsom
orsak till vissa organiska processer kan man äfven erinra om hans i
samband därmed falida yttrande: »Få se, om på slutet all giäsning
blifver idel lefvande partiklar.» Linné kan därför anses hafva
tidigare än någon annan vunnit öfvertygelsen om »contagium animatum»
såsom sjukdomsorsak. Visserligen var det endast på teoretiska
grunder och med stöd af de slutledningar snillets divinatoriska förmåga
skänker naturforskaren, som han anspråkslöst framställde sin mening.
Utan att hafva väckt större uppmärksamhet blef denna för
patologins framtida utveckling så innehållsrika, fruktbärande tanke glömd
och skjuten åt sidan, tilldess tiden var mogen att upptaga den som
föremål för allsidig, trägen forskning. Redan Linné yttrade: »Erit
hic certe campus ad ingenia, donec omnia hæc explorata fuerint,
ex-perimentis exercenda patentissimis.»3
MecTplethora förstår Linné det tillstånd, då blodets mängd är
större, än att hjärtat och blodkärlen kunna inrymma detsamma eller
1 Exanthemata vi va (1757).
* »Quam hypothesin quasi ex tripode dictam aKi avide arripuerunt, verum
alii ut inscitiae involucrum repudiarunt». Saltem in plurimis exanthematicis morbis
illam valere, valde videtur probabil.» De Ledo palustri (1775).
3 Att dessa Linnés idéer erkändes och antogos af samtida honom
närstående läkare, ser man i Rosén von Rosensteins mycket spridda »Underrättelse
om Barns sjukdomar och deras botemedel* (1771), däri han om kikhostan skrifver
s. 278: »Rätta orsaken till denna sjukdom är således någon främmande materia
eller frö, som har förmögenhet at öka sig, likasom koppfröet. Häraf följer, at den,
som vill bota kikhostan, bör nyttja sådana medel, som göra fröet dödt eller
kraftlöst.» Äfven andra af Linné uttalade åsikter finner man här och hvar i
Rosensteins skrifter.
Ehuru Linné i sina disputationer >Exanthemata viva* och »Mundus
invisi-bilis* tydligt uttalat sig för den mikroskopiska naturen af sitt »contagium animatum»
och Guettard i sina Memoires sur differentes parties des Sciences et
Arts, II, Paris 1770 s. 473 äfven med den utländska litteraturen införlifvat den
senare afhandlingen, finner man hos medicinska historieskrifvare den oväntade
uppgiften, att Linné skulle ansett insekter vara orsaken till vissa exantematiska
sjukdomars uppkomst, en uppgift, som också den vittnar om obekantskap med hans
skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
