Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
LINNÉ OM INTERMITTENTA FEBRAR
moder undandraga sig att själf uppföda sitt barn. Verkliga hinder
kunna likväl i detta hänseende gifvas. Hvad syfilis beträffar,
finnas exempel därpå, att mödrar, ehuru besmittade under
hafvande-skåpet, likväl födt friska barn, men det gifves icke ett enda bevis
därpå, att en syfilitisk kvinna kunnat amma ett barn, utan att
detsamma blifvit angripet.l Endast denna sjukdom, allmän svaghet (atrofi)
och lungsot kunna anses utgöra hinder för amning. I sammanhang
härmed må nämnas, att Linné antyder ärftligheten af vissa
sjukdomar och de villkor, under hvilka densamma inträder. Lungsot,
gikt och benägenhet för stenbildning öfvergår från föräldrar pi barn. *
Efter denna framställning af Linnés allmänna medicinska idéer
återstår att i korthet beröra hans åsikter rörande enskilda sjukdomar,
så vidt desamma framgå ur hans skrifter. Den intermittenta febern,
dess natur, orsaker och behandling är en fråga, som Linné med
synnerlig förkärlek behandlat. Han hade varit i tillfälle att ägna
denna sjukdom uppmärksamhet redan under sin första vistelse i
Upsala, i hvars omgifning de frossartade febrarna voro endemiska och,
när han kom till Holland, återfann han dem på detta lands fuktiga
slätter. Han valde den intermittenta febern till ämne för sin i
Har-derwyk 1735 utgifna doktorsafhandling och det saknar jcke sitt
intresse att läsa det klara, af öfvertygelsens värme genomträngda
språk, med hvilket den unge nordiske läkaren uttalar sig öfver en af
patologins först i våra dagar lösta frågor.8
I Sveriges sydöstra del, säger Linné, är frossan mycket
allmän. I Upland finnes icke någon mera utbredd sjukdom. I trakten
närmast Åbo är den likaledes ofta gängse. I hela Västerbotten
däremot förekommer frossa endast hos de köpmän och sjömän, som
vistats i Stockholm. I Lappland saknas den alldeles. Den
intermittenta febern anträffas i de delar af landet, där jordmånen
innehåller lera i stor mängd. Linnés åsikt är den, att de i vattnet lösta
lerpartiklarna (intimae solutae particulae argillaceae) intränga i blodet
och häfta i de fina arteriella kärlen, hvarigenom en rubbning i
hudverksamheten uppkommer. Man måste däraf draga den slutsatsen,
att ämnen, hvilka borde genom hudutdunstningen aflägsnas, blifva
på ett våldsamt sätt kvarhållna vid den intermittenta febern och att
man angripes af densamma, när hudafsöndringen hindras och i
kroppen tillika finnes en förutvarande orsak, annars icke. Indikationerna
för behandlingen af frossa blifva sålunda 1:0 Internum expellens s.
1 Nutrix noverca (1752).
* Fundamcnta valetudinis (1756).
3 Hypothesis nova de febrium intermittentium causa. Hardcrwyk 1735,40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
