Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»4
LINNÉ OM INTERMITTENTA FEBRAR
Denna Linnés teori stödjer sig hufvudsakligen på följande
grunder:
i) de intermittenta febrarna härska företrädesvis under höst och
vår, när väderleken är fuktig och kylig;
2) dessa febrar förekomma endemiskt på sådana fuktiga och
skugglika, för luftväxling mindre tillgängliga orter, där jorden
hufvudsakligen består af lera, hvilken, såsom bekant, ihärdigt kvarhåller
vatten. Torra, högre belägna trakter äro däremot i det närmaste
befriade från dessa febrar.1 Såsom bevis på Linnés fruktan för
stillastående fuktig luft anföres, att han varnade sina åhörare att sitta
vid den mot norr vettande med fönster icke försedda väggen af
botaniska trädgårdens »frigidarium», där föreläsningarna höllos,
emedan luden där var mera orörlig. Isynnerhet varnade han dem, hvilka
hade blek ansiktsfärg och redan förut lidit af hvarannandags-frossa,
att välja denna plats. De, som försummade detta råd, angrepos icke
sällan af frossa;3
3) de personer angripas företrädesvis af dessa sjukdomar, hvilka
lefva i luft, uppfylld med svamp eller mögel, bebo lågt liggande rum
i bottenvåningarna eller om våren för tidigt aflägga sina vinterkläder
eller annars oförsiktigt, i upphettadt tillstånd utsätta sig för kall,
dimmig luft. Efter stark transpiration är kroppen mer än annars
mottaglig för en sådan fuktig och oren luft (magis quam alias bibulum)
och därför äro isynnerhet de personer utsatta för dessa
sjukdomar, hvilka länge och ofta vistas i sådan atmosfär.8 — Redan Linné
hade observerat, att personer, hvilka bebo jord- eller
bottenvåningarna i ett hus, äro mer utsatta för sjukdomar och frågar: »cur
Quer-queræ et Hemitritiæ frequentiores vere et autumno, et pejores in
intima concameratione ? Cur autumno morbi endemii frequentiores?»4
4) hos dem, som lida af detta slags febrar, förmärkes ofta en
svett af så egendomlig syrlig lukt, att man redan därpå kan
igenkänna sjukdomens natur;
5) då bittra ämnen i allmänhet förminska eller motverka
syre-bildning i kroppen, äro sådana läkemedel tillika de verksammaste i
dessa sjukdomar, ss. Cinchona, Gentiana, Centaurium, Faba Ignatii,
Nux vomica o. s. v.
De frossartade febrarna omnämnas icke sällan af Linné. Hit
bör räknas den så kallade Upsala-febern, som i medlet af 1750-talet
1 Rcspiratio diaetetica (1772).
* Febris Upsaliensis (1757).
8 Morbi expeditionis classicae 1756 (1757).
4 Mundus invisibilis (1767).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
